NÖJESMASSAKERN (SF Video)
En box jag såg för ett par månader sedan, men som jag inte kommit mig för att skriva om förrän nu.
1985. Jösses. Är det verkligen så längesedan? Det känns ju som om det var nyss - men idag är det lika avlägset som 1950-talet var då.
1985. Då hade vi två TV-kanaler, plus dansk TV om man bodde här nere i civilisationen. Och man tittade i princip på allt som betecknades som underhållning. Alla tittade. Så tillvida man inte var lite äldre ungdom och föredrog att festa på helgerna.
Och på måndagen diskuterades helgens nöjesprogram på arbetsplatser och skolgårdar. Gick det en deckare hade nästan alla sett den. Gick något typ NÖJESMASSAKERN hade i princip alla tittat - och gillat vad de såg. Det här låter ju som 1960-tal, men så var det.
Och jo, jag och min familj satt bänkade och såg nog samtliga tio avsnitt av NÖJESMASSAKERN. Och vi tyckte säkert att det var fantastiskt roligt. Jag har inte sett så mycket av programmet sedan dess, men jag har ibland känt att jag längtade tillbaka till den tidens TV-underhållning. Medelålders män med ansiktsbehåring i totalt harmlösa sketcher.
Så dök då den här boxen upp. Enligt reklamen är det en komplett samling, men det är en sanning med modifikation. Visst innehåller boxen tio avsnitt, men avsnittens längd varierar mellan 20 och 30 minuter - när de visades 1985 var de 60 minuter långa. Alltså är detta något slags Best Of.
Att man klippt bort musikinslagen kan jag förstå, det hade säkert blivit för dyrt att ha med alla låtar - även om jag saknade toppartister som Sandra. Och var är Swedish Metal Aid?! Fast några är kvar: Nik Kershaw och Chris Isaac drar ett par låtar, och så förekommer Björn Skifs och den fortfarande allestädes närvarande Pernilla Wahlgren. Inget svenskt nöjesprogram är komplett utan henne, varken då eller nu.
Flera sketcher saknas - och lustigt nog förekommer det snuttar ur bortklippta sketcher i den nygjorda intervjufilmen. Jag gissar att det inte är så där väldigt många som klippts bort - så varför inte släppa rubbet istället?
Jag blir inte riktigt klok på hur avsnitten klippts ihop. Om de ligger i korrekt ordning och med innehållet i rätt följd. Det blir lite konstigt emellanåt, som om scenerna inte hänger ihop. Extra konstigt blir det när bortklippta artister går förbi i bakgrunden.
Men - är det roligt, då? Tja... Njä... Jag vet inte. För det mesta känns det som om de hittat på sketcherna och vitsarna på väg till studion. Och det är förstås totalt harmlöst. Vissa av de återkommande figurerna blev älskade av svenska folket, men känns lite småmossiga nu. Olle & Helge som sitter och super och tänker på pocenten tycker jag inte är kul alls. Werner & Werner blir lite tjatiga. Preben & Preben är bättre. Jon Skolmens grejor är oftast totalt poänglösa, vilket jag antar är meningen, och Gösta Engström tyckte jag aldrig passade in riktigt. Två skåningar och en norrman, det räcker ju fint.
Trollet Rulle håller dock än, han är ju nästan genial. Fast roligast är en sketch jag helt glömt bort: Akvarierutan. Sven Melander och Åke Cato pratar om akvarieskötsel, och det blir roligt bara för att de gör det på extremt bred och mesig skånska.
Det är med NÖJESMASSAKERN som med flera av Galenskaparnas grejor, som EN HIMLA MÅNGA PROGRAM och MACKEN. Redigerar man ihop allt som verkligen är roligt, får man en rolig halvtimme. Resten är rätt trist utfyllnad.
Men jag blir trots allt nostalgisk när jag tittar på NÖJESMASSAKERN. Allt var bättre då. 1985.
Den nygjorda intervjufilmen är riktigt bra. De fyra programledarna sammanstrålar över en middag och pratar i en timme om NÖJESMASSAKERNS usprung och om hur det var att göra TV på 80-talet. Väldigt intressant. Och Sven Melander säger bland annat "Jacob Dahlin var en jävla skitstövel".
Vad hände förresten med Nona Hendryx?
En box jag såg för ett par månader sedan, men som jag inte kommit mig för att skriva om förrän nu.
1985. Jösses. Är det verkligen så längesedan? Det känns ju som om det var nyss - men idag är det lika avlägset som 1950-talet var då.
1985. Då hade vi två TV-kanaler, plus dansk TV om man bodde här nere i civilisationen. Och man tittade i princip på allt som betecknades som underhållning. Alla tittade. Så tillvida man inte var lite äldre ungdom och föredrog att festa på helgerna.
Och på måndagen diskuterades helgens nöjesprogram på arbetsplatser och skolgårdar. Gick det en deckare hade nästan alla sett den. Gick något typ NÖJESMASSAKERN hade i princip alla tittat - och gillat vad de såg. Det här låter ju som 1960-tal, men så var det.
Så dök då den här boxen upp. Enligt reklamen är det en komplett samling, men det är en sanning med modifikation. Visst innehåller boxen tio avsnitt, men avsnittens längd varierar mellan 20 och 30 minuter - när de visades 1985 var de 60 minuter långa. Alltså är detta något slags Best Of.
Flera sketcher saknas - och lustigt nog förekommer det snuttar ur bortklippta sketcher i den nygjorda intervjufilmen. Jag gissar att det inte är så där väldigt många som klippts bort - så varför inte släppa rubbet istället?
Jag blir inte riktigt klok på hur avsnitten klippts ihop. Om de ligger i korrekt ordning och med innehållet i rätt följd. Det blir lite konstigt emellanåt, som om scenerna inte hänger ihop. Extra konstigt blir det när bortklippta artister går förbi i bakgrunden.
Men - är det roligt, då? Tja... Njä... Jag vet inte. För det mesta känns det som om de hittat på sketcherna och vitsarna på väg till studion. Och det är förstås totalt harmlöst. Vissa av de återkommande figurerna blev älskade av svenska folket, men känns lite småmossiga nu. Olle & Helge som sitter och super och tänker på pocenten tycker jag inte är kul alls. Werner & Werner blir lite tjatiga. Preben & Preben är bättre. Jon Skolmens grejor är oftast totalt poänglösa, vilket jag antar är meningen, och Gösta Engström tyckte jag aldrig passade in riktigt. Två skåningar och en norrman, det räcker ju fint.
Det är med NÖJESMASSAKERN som med flera av Galenskaparnas grejor, som EN HIMLA MÅNGA PROGRAM och MACKEN. Redigerar man ihop allt som verkligen är roligt, får man en rolig halvtimme. Resten är rätt trist utfyllnad.
Men jag blir trots allt nostalgisk när jag tittar på NÖJESMASSAKERN. Allt var bättre då. 1985.
Den nygjorda intervjufilmen är riktigt bra. De fyra programledarna sammanstrålar över en middag och pratar i en timme om NÖJESMASSAKERNS usprung och om hur det var att göra TV på 80-talet. Väldigt intressant. Och Sven Melander säger bland annat "Jacob Dahlin var en jävla skitstövel".
Vad hände förresten med Nona Hendryx?
Skrivet av Pidde Andersson 12 december 2008 klockan 17:31
