HE’S JUST NOT THAT INTO YOU heter den här filmen i original. Den bygger på en bok som jag inte vet vad den heter på svenska, men filmen har döpts till DUMPA HONOM! - vilket dock låter bekant. Jag har nog sett en pocketbok med den titeln (i en pratbubbla?) och reagerat på vilken dum titel det är. Det låter som en rubrik på omslaget till Vecko-Revyn. Fast den här filmens logga liknar mer Damernas världs.
DUMPA HONOM!, i regi av Ken Kwapis (Ken Kwapis?!), är något slags uppdatering av den moderna romcom-klassikern NÄR HARRY MÖTTE SALLY, då den försöker utforska och ge typiska exempel på mäns och - i denna film främst - kvinnors beteende i relationer. Eller mellan relationer. Här finns till och med en rad "autentiska" människor som dyker upp mellan olika episoder och tittar in i kameran medan de berättar om sina livserfarenheter. Fast i det här fallet är det uppenbart att det handlar om (ganska kassa) skådisar.
Annars är det snarare gott om bra skådisar här. Flera favoriter, och ett par irritationsobjekt. Vi får under två timmar och nio minuter, vilket är åt helvete för länge för en romcom, följa en lång rad människor. De har till en början inget med varandra att göra, men en känner en annan som jobbar med en tredje som är kär i en fjärde, och så vidare.
Jennifer Aniston (som jag aldrig tyckte speciellt bra om, hon är lite trist) har bott ihop med Ben Affleck i hur många år som helst, men han vill inte gifta sig, vilket hon vill, så av någon anledning slänger hon ut Affleck - som faktiskt knappt är med i filmen.
Ginnifer Goodwin (som liknar någon jag inte kan komma på vem det är) har haft en dejt med en slajmig mäklare och blir besatt av han han ska ringa tillbaka, vilket han aldrig gör. Hon får en massa tips av bartendern Justin Long och börjar bli besatt av honom istället, men han vill bara ha henne som kompis - eller?
Goodwin jobbar ihop med Jennifer Connelly, som är gift med Bradley Cooper sedan studenten. En kväll träffar Cooper på charmiga sångerskan Scarlett Johansson i en snabbköpskassa och erbjuder sig att hjälpa henne med hennes karriär, för han jobbar visst med sådant - tillsammans med Affleck. Men Cooper blir föga förvånande kär i Johansson. Vem hade väl inte blivit det?
Och så är Drew Barrymore (som också producerat) med som en reklamare som gjort mäklarens annonser, och som mest sysslar med internetdejting.
Som sagt, filmen är alldeles för lång, och den känns lång. Det hade utan vidare gått att kapa flera episoder - till exempel känns allt med Drew Barrymore överflödigt och ointressant. Och Barrymore själv är ju ingen jag går igång på, hon känns som en korsning mellan kronprinsessan Victoria och Kikki Danielsson - och nu börjar hon tammefan även likna Susan Sarandon!
Det största problemet med DUMPA HONOM! är att triangeldramat med Connelly, Cooper och Johansson är mycket bättre än resten av filmen. Jag hade föredragit att se en hel film enbart om detta. Och det är ju onekligen en delikat situation Cooper hamnat i. Jennifer Connelly är förstås en favorit sedan länge, och Scarlett Johansson en ny - och Bradley Cooper, känd från ALIAS på TV (med Jennifer Garner som gifte sig med Ben Affleck - hmm...), är sympatisk. Men här är Connelly så pass trist att jag förstår att Cooper vill dumpa henne för den livfulla och extremt charmiga sångerskan. Jag har förresten inte tänkt på att Johansson har så stora bröst!
DUMPA HONOM! lanseras som romantisk komedi, men för att vara komedi är den inte speciellt rolig. Det skulle väl vara historien med Ginnifer Goodwin, men hon är mest irriterande och lite korkad, om än söt. Och njä, det är inte särdeles romantiskt heller. Lite grann, kanske.
Men det här är en trevlig film. För lång, för ojämn, men trevlig. Och många granna töser att titta på. Och säker pågar också, om man är tös - och jag antar att större delen av publiken kommer att bestå av töser.
Kris Kristofferson har en liten roll som Anistons farsa, och Luis Guzmán spelar en hantverkare som varken röker eller nämns i rollistan.
DUMPA HONOM!, i regi av Ken Kwapis (Ken Kwapis?!), är något slags uppdatering av den moderna romcom-klassikern NÄR HARRY MÖTTE SALLY, då den försöker utforska och ge typiska exempel på mäns och - i denna film främst - kvinnors beteende i relationer. Eller mellan relationer. Här finns till och med en rad "autentiska" människor som dyker upp mellan olika episoder och tittar in i kameran medan de berättar om sina livserfarenheter. Fast i det här fallet är det uppenbart att det handlar om (ganska kassa) skådisar.
Annars är det snarare gott om bra skådisar här. Flera favoriter, och ett par irritationsobjekt. Vi får under två timmar och nio minuter, vilket är åt helvete för länge för en romcom, följa en lång rad människor. De har till en början inget med varandra att göra, men en känner en annan som jobbar med en tredje som är kär i en fjärde, och så vidare.
Jennifer Aniston (som jag aldrig tyckte speciellt bra om, hon är lite trist) har bott ihop med Ben Affleck i hur många år som helst, men han vill inte gifta sig, vilket hon vill, så av någon anledning slänger hon ut Affleck - som faktiskt knappt är med i filmen.
Ginnifer Goodwin (som liknar någon jag inte kan komma på vem det är) har haft en dejt med en slajmig mäklare och blir besatt av han han ska ringa tillbaka, vilket han aldrig gör. Hon får en massa tips av bartendern Justin Long och börjar bli besatt av honom istället, men han vill bara ha henne som kompis - eller?
Goodwin jobbar ihop med Jennifer Connelly, som är gift med Bradley Cooper sedan studenten. En kväll träffar Cooper på charmiga sångerskan Scarlett Johansson i en snabbköpskassa och erbjuder sig att hjälpa henne med hennes karriär, för han jobbar visst med sådant - tillsammans med Affleck. Men Cooper blir föga förvånande kär i Johansson. Vem hade väl inte blivit det?
Och så är Drew Barrymore (som också producerat) med som en reklamare som gjort mäklarens annonser, och som mest sysslar med internetdejting.
Som sagt, filmen är alldeles för lång, och den känns lång. Det hade utan vidare gått att kapa flera episoder - till exempel känns allt med Drew Barrymore överflödigt och ointressant. Och Barrymore själv är ju ingen jag går igång på, hon känns som en korsning mellan kronprinsessan Victoria och Kikki Danielsson - och nu börjar hon tammefan även likna Susan Sarandon!
Det största problemet med DUMPA HONOM! är att triangeldramat med Connelly, Cooper och Johansson är mycket bättre än resten av filmen. Jag hade föredragit att se en hel film enbart om detta. Och det är ju onekligen en delikat situation Cooper hamnat i. Jennifer Connelly är förstås en favorit sedan länge, och Scarlett Johansson en ny - och Bradley Cooper, känd från ALIAS på TV (med Jennifer Garner som gifte sig med Ben Affleck - hmm...), är sympatisk. Men här är Connelly så pass trist att jag förstår att Cooper vill dumpa henne för den livfulla och extremt charmiga sångerskan. Jag har förresten inte tänkt på att Johansson har så stora bröst!
DUMPA HONOM! lanseras som romantisk komedi, men för att vara komedi är den inte speciellt rolig. Det skulle väl vara historien med Ginnifer Goodwin, men hon är mest irriterande och lite korkad, om än söt. Och njä, det är inte särdeles romantiskt heller. Lite grann, kanske.
Men det här är en trevlig film. För lång, för ojämn, men trevlig. Och många granna töser att titta på. Och säker pågar också, om man är tös - och jag antar att större delen av publiken kommer att bestå av töser.
Kris Kristofferson har en liten roll som Anistons farsa, och Luis Guzmán spelar en hantverkare som varken röker eller nämns i rollistan.
Skriven: 2009-03-11
