Häpnadsväckande. Häpnadsväckande! När eftertexterna började rulla satt jag med öppen mun och stirrade på duken. Vad i helvete var det jag just hade sett?
Jag såg aldrig JAKTEN PÅ LYCKA. Trailern avskräckte. Handlingsreferaten avskräckte. Will Smiths äcklige son avskräckte. Och Will Smith själv är jag väl ingen större anhängare av, även om han dykt upp i ett par okej filmer, och även om jag tycker att det är kul att lyssna på spekulationer om hans äktenskap (Ti-hi fniss!).
I SEVEN POUNDS av samme regissör som gjorde JAKTEN PÅ LYCKA, är Smith Ben Thomas, en kille från skatteverket som - antyds det i flera korta flashbacks - har förlorat sin fru eller flickvän i en bilkrasch. Han är djupt deprimerad på grund av detta, och filmen öppnar med en flash-forward, i vilken han tänker begå självmord.
Ben söker upp diverse människor som är goda och utsatta för sjukdomar, handikapp eller allmän misär. En kvinna behöver en ny lever, en annan kvinna misshandlas, Woody Harrelson är blind och Rosario Dawson har bara en månad kvar att leva om hon inte får ett nytt hjärta, vilket verkar hopplöst på grund av hennes ovanliga blodgrupp.
Vad vill Ben dessa människor? Varför söker han upp dem? Och i fallet Rosario Dawson (som samlar på...tryckpressar!) blir det lite besvärligt, eftersom de tu blir kära i varandra. Nu ska jag förstås inte berätta vad det är Ben är ute efter, eller varför, men om jag skulle göra det, skulle ni inte tro mig. Så idiotiskt är det, nämligen. Men han förvandlas till något slags Rickard Rättrådig.
Will Smith vandrar igenom hela filmen som vore han lätt autistisk. Det är saggigt, det är sentimentalt, och det senare understryks av den sliskiga filmmusiken.
Här och var lyser det till, här finns ett par bra scener med Dawson, och framför allt med Harrelson - hans rollfigur ville jag se mer av! Nej, bättre upp - hans rollfigur är så intressant, beydligt bättre än traderöven Ben Thomas, att jag hellre velat se en hel film om honom. Ni förstår: Woody Harrelson spelar Ezra - en blind vegan som jobbar i telefonsupporten på ett slakteri!
Och i en liten caféscen får vi veta att Ezra är lite förälskad i servitrisen, men vågar inte bjuda ut henne. Han tror att hon inte "ser" honom. En sympatisk, blyg och blind kille som är förälskad i servitrisen på det lokala caféet, det skulle kunna bli en riktigt trevlig feel good-film.
Men nu handlar SEVEN POUNDS om Ben Thomas och hans långsökta, korkade plan för att få något slags upprättelse i sitt liv.
Inte nog med att det är trist och smått pretentiöst, SEVEN PUNDS är direkt patetisk och löjeväckande! Misslyckad på ett obegripligt sätt. En film enbart för Will Smith- och vingmutterfetischister.
Titeln SEVEN POUNDS åsyftar förresten vikten på en himmaluad ål instoppad i ett franskbröd.
Jag såg aldrig JAKTEN PÅ LYCKA. Trailern avskräckte. Handlingsreferaten avskräckte. Will Smiths äcklige son avskräckte. Och Will Smith själv är jag väl ingen större anhängare av, även om han dykt upp i ett par okej filmer, och även om jag tycker att det är kul att lyssna på spekulationer om hans äktenskap (Ti-hi fniss!).
Ben söker upp diverse människor som är goda och utsatta för sjukdomar, handikapp eller allmän misär. En kvinna behöver en ny lever, en annan kvinna misshandlas, Woody Harrelson är blind och Rosario Dawson har bara en månad kvar att leva om hon inte får ett nytt hjärta, vilket verkar hopplöst på grund av hennes ovanliga blodgrupp.
Vad vill Ben dessa människor? Varför söker han upp dem? Och i fallet Rosario Dawson (som samlar på...tryckpressar!) blir det lite besvärligt, eftersom de tu blir kära i varandra. Nu ska jag förstås inte berätta vad det är Ben är ute efter, eller varför, men om jag skulle göra det, skulle ni inte tro mig. Så idiotiskt är det, nämligen. Men han förvandlas till något slags Rickard Rättrådig.
Här och var lyser det till, här finns ett par bra scener med Dawson, och framför allt med Harrelson - hans rollfigur ville jag se mer av! Nej, bättre upp - hans rollfigur är så intressant, beydligt bättre än traderöven Ben Thomas, att jag hellre velat se en hel film om honom. Ni förstår: Woody Harrelson spelar Ezra - en blind vegan som jobbar i telefonsupporten på ett slakteri!
Och i en liten caféscen får vi veta att Ezra är lite förälskad i servitrisen, men vågar inte bjuda ut henne. Han tror att hon inte "ser" honom. En sympatisk, blyg och blind kille som är förälskad i servitrisen på det lokala caféet, det skulle kunna bli en riktigt trevlig feel good-film.
Men nu handlar SEVEN POUNDS om Ben Thomas och hans långsökta, korkade plan för att få något slags upprättelse i sitt liv.
Inte nog med att det är trist och smått pretentiöst, SEVEN PUNDS är direkt patetisk och löjeväckande! Misslyckad på ett obegripligt sätt. En film enbart för Will Smith- och vingmutterfetischister.
Titeln SEVEN POUNDS åsyftar förresten vikten på en himmaluad ål instoppad i ett franskbröd.
(Biopremiär 6/1)
Det bidde tvåor rakt av i HD, DN, Svenskan, Sydsvenskan, Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda.
Skrivet av Pidde Andersson 5 februari 2009 klockan 11:08
