Detta är ytterligare en av de där Disneyfilmerna jag är osäker på om jag såg i sin helhet som barn. Jag har dock ett vagt minne av att den av någon anledning visades på 16mm som eftermiddagsmatiné i skolans aula - jag minns inte varför, men ett tag på 70-talet hade de något slags bio där efter skoltid. För elever då, alltså.
Ja, och så visades olika delar ur filmen på diverse barnkalas. På Super-8. Utan ljud. Men hade vi tur, hade kompisens föräldrar inte hyrt samma snutt ur ROBIN HOOD som visades på förra kalaset.
Jag gillade verkligen den här filmen från 1973 när jag växte upp. Det var mycket Robin Hood på den tiden. Det var Erroll Flynn-filmen som söndagsmatiné på TV rätt ofta, det gick en brittisk TV-serie, det var serietidningar och så var det Disneys version. I Kalle Anka & Co medföljde 1976 en ovanligt kul bilaga; en pappmodell av borgen i Robin Hood, med lite stugor och annat. Ni anar inte hur fascinerad jag var av denna bilaga som delats upp som samlarserie i flera nummer.
Vad jag inte förstod då, var att ROBIN HOOD var ett försök att upprepa framgångarna med DJUNGELBOKEN. Ja, inte rätt upp och ner, men figurgalleriet känns igen. För vad är väl inte Lille John om en medeltida Baloo? Och prins John representerar Shere Kahn. Det är samme regissör som gjorde DJUNGELBOKEN och liksom i djungelfilmen, är stilen lite ruffigare i konturerna än 40- och 50-talens filmer - men det är förstås fortfarande väldigt snyggt. Och jag gillar den tidstypiska spänningsmusiken på soundtracket, som låter både TV-deckare och James Bond.
Humor, äventyr och spänning, allt vad ungar vill ha. Som vuxen blir jag aningen besviken, jag hade förväntat mig mer; jag mindes filmen som bättre. Men man kan väl inte få allt. Bonusmaterialet på DVD:n är lite knapert för oss som vill ha mer än spel och sånger, men här finns i alla fall ett alternativt slut. Oo-de-lally!
Skriven: 2009-03-16
