torsdag 2 mars 2017

DVD: Renegade

RENEGADE med Lorenzo Lamas visas ungefär varje eftermiddag - och varje natt - på TV6. En TV-serie det ju alltid går att titta på. Härom veckan var både Johnny Cash och Linda Blair gästskådisar, fast inte i samma avsnitt.

Den här långfilmen har dock inget med Lorenzo Lamas att göra. Detta är nämligen en italiensk komedi från 1987 med allas vår Terence Hill i titelrollen. Hill spelar en modern cowboy; Renegade Luke, som bara verkar äga sin jeep och sin häst. Han drar omkring i Arizona och för ett uppsluppet liv. Samt köper massor av morötter till sin häst.

En dag uppmanas han att besöka en gammal kompis, som sitter oskyldigt inspärrad i fängelse. Kompisen vill att Luke ska ta hand om hans jobbige tonårsson och åka ut till en tomt som killen visst äger.

Sagt och gjort. Luke och lillgrabben bråkar med varandra och så ger de sig iväg. På vägen hamnar de i diverse komiska bråk med motorcykelgäng, sheriffer och lastbilschaffisar, så att Hill kan ta fram sina gamla Trinitytakter. Väl framme på tomten upptäcker de att de bor granne med en djupt religiös familj med flera söta döttrar, så nu kan det bli lite kärlek också. Men problemen hopar sig - advokater dyker upp och vill köpa tomten. Det visar sig att en slem herre i tredelad kostym - spelad av Robert Vaughn! - är ute efter tomten.

Luke och lillgrabben säger såklart nej, så då spränger skurkarna kåken, och så blir det fler jakter och slagsmål.

På DVD-omslaget står det "One of the 10 top box office hits of all time". Öh? Va? Var har PAN hittat detta citat? RENEGADE lär nog inte ens ligga på top 1000. Men det är allt en trevlig liten film. För regin står "E. B. Clucher", det vill säga Enzo Barboni, som gjorde just Trinity-filmerna. Visst känns det att det inte är tidigt 70-tal längre och RENEGADE tillhör de sista italienska, lite småtrötta fontanelldunkarkomedierna. Men som jag brukar säga; Terence Hill är en av världens mest underskattade skådisar. Det är alltid trivsamt när han är med.

En väldigt intressant detalj med den här filmen, är att den inte alls ser ut som en italiensk film. Den ser verkligen amerikansk ut. Oftast brukar jag kunna avgöra om en film är italiensk bara genom att titta på looken, men här skulle de nästan kunna lura mig. Dessutom verkar filmen vara inspelad med direktljud och bara några av skådisarna - de flesta är amerikaner - är dubbade, bland dem Hill, förstås.

På soundtracket hörs bland annat Lynyrd Skynyrd.









Skriven: 2008-08-12