Jag måste säga att jag har svårt att förstå varför Wes Craven har blivit ett så stort namn. För egentligen har han ju mest gjort ganska vissna filmer. Nej, jag gillade inte ens den första TERROR PÅ ELM STREET när den kom. Fast några av hans filmer är okej eller hyfsade.
När det gäller DEADLY FRIEND från 1986 undrar jag mest "Vad i helvete tänkte de?". Filmen är baserad på en roman (?!) och handlar om en tonårskille som flyttar in i ett nytt hus och blir betuttad i den söta grannflickan. Killen är en händig grabb och har byggt sig en egen robot som är kul och knasig och allt möjligt. Grannflickan har det inte så bra hemma och en dag bär det sig inte bättre än att hon blir ihjälslagen av sin illasinnade farsa. Men vår hjälte är inte den som är den: som en annan doktor Frankenstein opererar han in robotens högteknologiska hjärna i tjejen, och vips blir hon levande igen. Men nu ska ni inte tro att allt blir som förr, nej då. Nu går tösen omkring och mördar folk. Det brukar man ju göra när man får sig en fräsig robothjärna.
Jag vet inte riktigt hur man ska kategorisera den här filmen. Rysare för barn? Njä, jag vet inte. DEADLY FRIEND är hur dum som helst. Vilket gör den lite kul. Dessutom har jag kultat på 80-talsbrudar. De ser alltid ut att lukta så gott, fina och rara, mjuka kläder och inga jävla tatueringar och piercingar och sådan skit. Och eftersom jag själv var tonåring på 80-talet, tycker jag att det kan vara trevligt att få en flash from the past. Inte för att det gör DEADLY FRIEND bättre, men ändå.
Filmen gick direkt på video i Sverige 1987 och eftersom den då var 80 minuter lång utan klipp av biografbyrån, antar jag att distributören själva klippt i den - DVD:n är 86 minuter. Frågan är bara VAD man klippte bort ’87, eftesom det liksom inte finns något att klippa i den här snälla filmen. Ni som är för unga för att ha varit med på den tiden då Statens Biografbyrå härskade förstår att det var ett helvete att vara filmälskare då - byrån lade sig i allt och klippte och förbjöd.
När det gäller DEADLY FRIEND från 1986 undrar jag mest "Vad i helvete tänkte de?". Filmen är baserad på en roman (?!) och handlar om en tonårskille som flyttar in i ett nytt hus och blir betuttad i den söta grannflickan. Killen är en händig grabb och har byggt sig en egen robot som är kul och knasig och allt möjligt. Grannflickan har det inte så bra hemma och en dag bär det sig inte bättre än att hon blir ihjälslagen av sin illasinnade farsa. Men vår hjälte är inte den som är den: som en annan doktor Frankenstein opererar han in robotens högteknologiska hjärna i tjejen, och vips blir hon levande igen. Men nu ska ni inte tro att allt blir som förr, nej då. Nu går tösen omkring och mördar folk. Det brukar man ju göra när man får sig en fräsig robothjärna.
Jag vet inte riktigt hur man ska kategorisera den här filmen. Rysare för barn? Njä, jag vet inte. DEADLY FRIEND är hur dum som helst. Vilket gör den lite kul. Dessutom har jag kultat på 80-talsbrudar. De ser alltid ut att lukta så gott, fina och rara, mjuka kläder och inga jävla tatueringar och piercingar och sådan skit. Och eftersom jag själv var tonåring på 80-talet, tycker jag att det kan vara trevligt att få en flash from the past. Inte för att det gör DEADLY FRIEND bättre, men ändå.
Filmen gick direkt på video i Sverige 1987 och eftersom den då var 80 minuter lång utan klipp av biografbyrån, antar jag att distributören själva klippt i den - DVD:n är 86 minuter. Frågan är bara VAD man klippte bort ’87, eftesom det liksom inte finns något att klippa i den här snälla filmen. Ni som är för unga för att ha varit med på den tiden då Statens Biografbyrå härskade förstår att det var ett helvete att vara filmälskare då - byrån lade sig i allt och klippte och förbjöd.
Skriven: 2008-03-24
