Okej, här har vi så Steven Soderberghs andra och avslutande del av jätteeposet om Che Guevara. Som ni kanske minns (om inte, leta upp min recension här på siten) var jag allt annat än förtjust i första halvan, vilken först bestod av att Che och hans skäggiga gäng sprang omkring i skogen och sköt på varandra, innan de kom fram till en stad där de fortsatte att skjuta på varandra. Det togs för givet att man var insatt i de politiska förutsättningarna och alla namn.
Vad händer nu i del två? Var kommer de nu att springa omkring och skjuta?
Det hela börjar med att Che klär ut sig. Sedan åker han till skogen igen. Där träffar han ett helt gäng män med skägg. Han skakar hand med alla och presenterar sig som Ramon eller vad det nu var, och detta tar ungefär en halvtimme.
Franka Potente dyker upp. Först är hon i en stad och går på en galamiddag. Där är hon iförd galaklänning och tiara. Vem är hon? Hur fan ska jag veta det? Hon säger nämligen ingenting. Nästa gång hon dyker upp, är hon med gerillakrigarna och bär basker (dock ej skägg).
Lou Diamond Phillips medverkar i en scen och håller något slags tal djupt inne i skogen. Phillips har blivit till åren och påminner lite om Don "The Dragon" Wilson. Vem är denna rollfigur? Hur fan ska jag veta det?
Sedan händer ingenting. Och ingenting. Che Guevara får andnöd en stund, men sedan fortsätter det att inte hända någonting.
Slutligen dyker det upp fiendesoldater. De skjuter på gerillakrigarna. Potente dör visst och får ansiktet uppätet av pirayor, men av detta får man inte se något. Och så äntligen blir Che gripen och avrättad i en skjul. Det var på tiden!
CHE varar sammanlagt i nära fyra och en halv timme. Man hade utan tvekan kunnat klippa ner det är till 90 minuter och fått en ganska okej och sebar film. Som det är nu är CHE - GERILLALEDAREN något av det tråkigaste, mest meningslösa jag någonsin sett. Faktiskt! Det här är värre än del ett. Manuset bygger på Ches dagböcker och av någon anledning visas det med jämna mellanrum vilken dag i ordningen det handlar om. "Day 112", "Day 204", "Day 301". Men de sitter fortfarande i samma skog och gör ingenting.
En film enbart för självplågare och militanta marxister. Men det är kanske samma sak.
Vad händer nu i del två? Var kommer de nu att springa omkring och skjuta?
Det hela börjar med att Che klär ut sig. Sedan åker han till skogen igen. Där träffar han ett helt gäng män med skägg. Han skakar hand med alla och presenterar sig som Ramon eller vad det nu var, och detta tar ungefär en halvtimme.
Franka Potente dyker upp. Först är hon i en stad och går på en galamiddag. Där är hon iförd galaklänning och tiara. Vem är hon? Hur fan ska jag veta det? Hon säger nämligen ingenting. Nästa gång hon dyker upp, är hon med gerillakrigarna och bär basker (dock ej skägg).
Lou Diamond Phillips medverkar i en scen och håller något slags tal djupt inne i skogen. Phillips har blivit till åren och påminner lite om Don "The Dragon" Wilson. Vem är denna rollfigur? Hur fan ska jag veta det?
Sedan händer ingenting. Och ingenting. Che Guevara får andnöd en stund, men sedan fortsätter det att inte hända någonting.
Slutligen dyker det upp fiendesoldater. De skjuter på gerillakrigarna. Potente dör visst och får ansiktet uppätet av pirayor, men av detta får man inte se något. Och så äntligen blir Che gripen och avrättad i en skjul. Det var på tiden!
CHE varar sammanlagt i nära fyra och en halv timme. Man hade utan tvekan kunnat klippa ner det är till 90 minuter och fått en ganska okej och sebar film. Som det är nu är CHE - GERILLALEDAREN något av det tråkigaste, mest meningslösa jag någonsin sett. Faktiskt! Det här är värre än del ett. Manuset bygger på Ches dagböcker och av någon anledning visas det med jämna mellanrum vilken dag i ordningen det handlar om. "Day 112", "Day 204", "Day 301". Men de sitter fortfarande i samma skog och gör ingenting.
En film enbart för självplågare och militanta marxister. Men det är kanske samma sak.
Skriven: 2009-04-16
