fredag 3 mars 2017

Bio: Lars and the Real Girl

Den mustaschprydde Ryan Gosling spelar Lars Lindstrom med ett nästan konstant, nöjt leende filmen igenom, och ofta liknar han en polare till mig (men jag skriver inte vem, för då blir kanske Jimmy Wallin ledsen). Lars bor i sin bror Gus’ garage någonstans i svenskbygderna i norra USA. I det egentliga huset bor Gus med sin hustru Karin, som oroar sig för den ensamme, tystlåtne, introverte Lars, som sällan vill umgås eller komma över på en kopp kaffe.
Trots sina sociala handikapp, har Lars ett arbete (fast jag blir inte riktigt klok på vad det är han jobbar med där), och en dag visar en kollega upp sajten som säljer Real Dolls, ni vet de där svindyra dockorna som är i det närmaste kopior av riktiga kvinnor och som det har visats en del TV-reportage om.
Några dagar senare berättar Lars för Gus och Karin att han träffat en tjej på nätet och undrar om hon kan få bo i dras rosa rum. Karin blir jätteglad för Lars’ skull - men kommer av sig när det visar sig att Lars kommer över på middag i sällskap med en docka han döpt till Bianca. Inte nog med det, han pratar med Bianca som vore hon en riktig, levande kvinna.
Lars skickas till läkaren och psykologen Dagmar (kul med alla svenska namn), men hon kan inte göra så mycket. Gus är övertygad om att Lars blivit fullkomligt galen. Men snart händer något oväntat. Lars har alltid med sig Bianca och presenterar henne för byborna - och med tiden börjar dockan accepteras i det lilla samhället. Folk tar hand om dockan, dockan följer med på viktiga möten, ibland till och med utan Lars, som då öppnar sig lite och umgås med en ung tjej på hans jobb som är lite förtjust i honom.
LARS AND THE REAL GIRL, som är från 2007 och inte purfärsk (varför så sen sverigepremiär?), verkar lanseras som en komedi i pressen, men gå inte och se den i tron att du ska skratta käken ur led. För det här är främst ett drama - med vissa komiska inslag. Filmen har även kallats "feel good-film" vilket kanske stämmer bättre, även om Craig Gillespies film mest är ett typiskt, udda indiedrama.
Min enda egentliga invändning mot LARS AND THE REAL GIRL, är att det makliga tempot gör att filmen känns längre än den är och att innehållet tar slut och filmen därför trampar vatten. Efter att ha sett den var jag övertygad om att filmen var en bra bit över två timmar och det blev lite segt mot slutet. Och visst, jag kan nog invända även mot det faktum att Gus inte anser Lars vara knäpp redan innan han köper Bianca, eftersom det är uppenbart att allt inte står rätt till.
Men samtidigt är det makliga tempot en av filmens styrkor - det är nämligen väldigt behagligt att titta på det här. Lugnt och skönt och inga filmiska excesser och konstiga vinklar och snabba klipp. Här är det skådespeleriet och rollfigurerna som står i centrum. Miljöerna gör förresten att filmen ser ut att vara inspelad strax norr om Glumslöv under några trista vinterdagar. Det är alltså passande med de svenska namnen.
LARS AND THE REAL GIRL är en intressant och tänkvärd film, och klart värd att se.
 




(Biopremiär 23/1)
Lite oväntat blandat omdöme. Jan Lumholdt sätter en fyra i Svenskan, medan Ystads Allehanda (TT-recension) nöjer sig med en två - dock ska TT:s Erik Helmersson ha en eloge för beskrivningen av en typisk indiefilm: "snöfläckar, järnvägsspår, tunna täckjackor, illasittande bruna cardigans, ansiktshår, en kuf, någon som blir förälskad i kufen och Patricia Clarkson".
Skrivet av Pidde Andersson 21 januari 2009 klockan 10:02