Åh! Tantsnusk! Eller någonting ditåt. Sidney Sheldons "Tracys hämnd" ("If tomorrow comes") låg på många damers nattygsbord på 1980-talet. Så även i det hem jag växte upp. Där låg även feta romaner av Jackie Collins och de där andra. Ibland låg de på andra ställen än på nattygsbordet, till exempel på kopparbordet intill skinnfåtöljerna i vardagsrummet. Fast på mitt nattygsbord låg väl mest "Jurtjyrkogården", Epix och Jonah Hex. Och efter att ha skrivit "nattygsbord" tre gånger - nej, fyra - konstaterar jag att det är ett jävligt konstigt ord. Vad är det för tyg man ska använda på natten och som ligger på ett bord?
Jag läste förstås aldrig "Tracys hämnd", men här har vi miniserien för TV från 1985. Den såg jag inte heller när den kom, så den här DVD:n blev ingen nostalgiupplevelse för min del.
Eller jo, det blev den. På ett annat sätt. Jag har en tendens att alltid bli nostalgisk över TV-serier från 70- och 80-talen. Dels för att detta för min del var en oskuldsfull och bekymmersfri tid. Och dels för att jag, som jag ofta nämnt, kultat på 80-talsbrudar.
TRACYS HÄMND handlar om Tracy Whitney (Madolyn Smith) som ska gifta sig med en rik kille med odrägliga snobbar till föräldrar. Men så tar Tracys morsa livet av sig och saker börjar gå åt helvete. Tracy blir misstänkt för mordförsök och rån och kastas i fängelse. Där planerar hon sin flykt och hämnd, och försöker undvika att dödas av onda mördarflatan Susan Tyrrell. Men Tracy hinner inte fly, hon blir utsläppt av sig själv eftersom hon räddar en liten flicka från att drunkna. Och tillsammans med en ex-fånge hämnas hon på gangstrarna som satte dit henne.
Men detta händer redan i första avsnittet. Hämnden är redan avklarad. Det finns två avsnitt till. Vad hittar Tracy på i dem?
Jo, förstår ni, i en parallellhandling får vi följa Jeff Stevens (Tom Berenger), en professionell lurendrejare. Han gifter sig plötsligt rikt och blir framgångsrik affärsman, men när frugan är otrogen skiljer han sig och fortsätter på sin tidigare bana. Han träffar Tracy och de tycker inte om varandra och de bråkar och vi fattar att de kommer att bli störtkära i varandra i sista avsnittet. Nåja. De två slår sig ihop och blir internationella juveltjuvar (bra yrke!), något Tracy är bra på, då hon ett tag bodde i London efter fängelsevistelsen och tränades upp i juveltjuveriets ädla konst av en äldre distingerad gentleman som har brevduvor som hobby.
Genom hela serien jagas Tracy av en skum försäkringsagent (David Keith), en snubbe som konstant har flashbacks från mordet på sin mor när han var en liten gosse. Dessa flashbacks ser ut att vara hämtade från TENEBRAE och ackompanjeras av Goblinliknande musik. Försäkringsagenten svettas och är galen, scenerna med honom passar inte in i resten av serien, och i slutändan visar det sig att det inte leder till någonting alls. Vilket ju är jättebra!
Det går hårt fram i TRACYS HÄMND. Jag vet förstås inte hur pass trogen serien är boken och vad som plockats bort, men det händer skitmycket precis hela tiden, det är aldrig någonsin tråkigt, och det är lagom förvirrat. Det känns som om manuset är skrivet av några 15-åringar som ville få med allt de tycker är häftigt på så kort tid som möjligt. Fast en scen där Tracy och Jeff lurar två schackspelare är väldigt smart.
Seriens ledmotiv och musik är fräck. Förtexterna är ännu fräckare, de är nämligen designade av Maurice Binder. Det mesta är inspelat på plats i London, Holland och Cannes, vilket imponerar. I TRACYS HÄMND ser 1980-talet ut så som jag minns att 80-talet såg ut - till skillnad från i LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN.
Fast hur är det med 80-talsbrudarna? undrar ni, vibrerande av åtrå. Tja, det är väl lite si och så med dem. Ett stort problem är att Madolyn Smith är skelögd och har för stora framtänder! Hon ser rätt konstig ut i vissa vinklar. Jag föredrar den otrogna kvinnan Jeff gifte sig med. Och just det, på den här tiden hade ju Tom Berenger en karriär. Vad gjorde han för att förpassas till direkt-på-DVD-träsket?
TRACYS HÄMND är en bäng men underhållande serie - jösses, jag såg samtliga avsnitt på raken! Fem timmar och elva minuter!
Jag läste förstås aldrig "Tracys hämnd", men här har vi miniserien för TV från 1985. Den såg jag inte heller när den kom, så den här DVD:n blev ingen nostalgiupplevelse för min del.
Eller jo, det blev den. På ett annat sätt. Jag har en tendens att alltid bli nostalgisk över TV-serier från 70- och 80-talen. Dels för att detta för min del var en oskuldsfull och bekymmersfri tid. Och dels för att jag, som jag ofta nämnt, kultat på 80-talsbrudar.
TRACYS HÄMND handlar om Tracy Whitney (Madolyn Smith) som ska gifta sig med en rik kille med odrägliga snobbar till föräldrar. Men så tar Tracys morsa livet av sig och saker börjar gå åt helvete. Tracy blir misstänkt för mordförsök och rån och kastas i fängelse. Där planerar hon sin flykt och hämnd, och försöker undvika att dödas av onda mördarflatan Susan Tyrrell. Men Tracy hinner inte fly, hon blir utsläppt av sig själv eftersom hon räddar en liten flicka från att drunkna. Och tillsammans med en ex-fånge hämnas hon på gangstrarna som satte dit henne.
Men detta händer redan i första avsnittet. Hämnden är redan avklarad. Det finns två avsnitt till. Vad hittar Tracy på i dem?
Jo, förstår ni, i en parallellhandling får vi följa Jeff Stevens (Tom Berenger), en professionell lurendrejare. Han gifter sig plötsligt rikt och blir framgångsrik affärsman, men när frugan är otrogen skiljer han sig och fortsätter på sin tidigare bana. Han träffar Tracy och de tycker inte om varandra och de bråkar och vi fattar att de kommer att bli störtkära i varandra i sista avsnittet. Nåja. De två slår sig ihop och blir internationella juveltjuvar (bra yrke!), något Tracy är bra på, då hon ett tag bodde i London efter fängelsevistelsen och tränades upp i juveltjuveriets ädla konst av en äldre distingerad gentleman som har brevduvor som hobby.
Genom hela serien jagas Tracy av en skum försäkringsagent (David Keith), en snubbe som konstant har flashbacks från mordet på sin mor när han var en liten gosse. Dessa flashbacks ser ut att vara hämtade från TENEBRAE och ackompanjeras av Goblinliknande musik. Försäkringsagenten svettas och är galen, scenerna med honom passar inte in i resten av serien, och i slutändan visar det sig att det inte leder till någonting alls. Vilket ju är jättebra!
Det går hårt fram i TRACYS HÄMND. Jag vet förstås inte hur pass trogen serien är boken och vad som plockats bort, men det händer skitmycket precis hela tiden, det är aldrig någonsin tråkigt, och det är lagom förvirrat. Det känns som om manuset är skrivet av några 15-åringar som ville få med allt de tycker är häftigt på så kort tid som möjligt. Fast en scen där Tracy och Jeff lurar två schackspelare är väldigt smart.
Seriens ledmotiv och musik är fräck. Förtexterna är ännu fräckare, de är nämligen designade av Maurice Binder. Det mesta är inspelat på plats i London, Holland och Cannes, vilket imponerar. I TRACYS HÄMND ser 1980-talet ut så som jag minns att 80-talet såg ut - till skillnad från i LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN.
Fast hur är det med 80-talsbrudarna? undrar ni, vibrerande av åtrå. Tja, det är väl lite si och så med dem. Ett stort problem är att Madolyn Smith är skelögd och har för stora framtänder! Hon ser rätt konstig ut i vissa vinklar. Jag föredrar den otrogna kvinnan Jeff gifte sig med. Och just det, på den här tiden hade ju Tom Berenger en karriär. Vad gjorde han för att förpassas till direkt-på-DVD-träsket?
TRACYS HÄMND är en bäng men underhållande serie - jösses, jag såg samtliga avsnitt på raken! Fem timmar och elva minuter!
Skriven: 2008-10-28
