Förvisso befinner jag mig just nu på GIFF; det vill säga Göteborgs filmfestival, men dagen innan jag åkte upp, var jag och tittade på THE UNBORN, som hade Sverigepremiär i fredags. Ännu en av alla dessa filmer som inte pressvisades i Malmö, och därför fick jag ånyo ta tjuren vid hornen och gå på en ordinarie visning med vanlig publik, och som väl är allmänt bekant, är biobesök med dagens tonåringar en vision av helvetet.
Genast ifrågasatte jag ungarnas intelligens. Föreställningen började med en trailer för WATCHMEN, och runt om mig i salongen hörde jag flera viska "Oj, en ny Batmanfilm!". Man ska väl inte ta för givet att ungarna läst Watchmen, men de borde väl veta att det inte är Batman? Eller? Därefter kom den tuffa trailern för remaken på FRIDAY THE 13TH, och publikens reaktioner värmde mitt gamla skräckfilmshjärta. När voiceovern (mrs Vorhees) säger "He was my son. His name was Jason." började flera i publiken att jubla!
Och så var det då dags för THE UNBORN. I THE UNBORN kan Brooke Adams inte få barn, så hon låter sig insemineras. Det går inte så bra. Hon verkar bära på ett ondskefullt barn. Och det här är en rätt okej skräckfilm. Synd bara att filmen jag nyss beskrev, är Cormanproduktionen från 1991 (som fick en uppföljare 1994), som inte har någonting alls med 2009 års THE UNBORN att göra.
Eftersom filmen inte pressvisades, hann jag läsa ett gäng recensioner innan jag så den, och betyget blev ettor i de flesta tidningar. Så självklart förväntade jag inte inte speciellt mycket.
Den väldigt söta Odette Yustman spelar Casey, som plötsligt börjar se ett spökbarn lite här och var. Grabbhalvan dyker upp på gator och torg, och framför allt i hennes badrumsspegel. Vem kan det vara? Är det månne hennes okände och tillika ofödde tvillingbror? Ja, det är det. Och han är ond, den rackaren. Och hans ondska sprider sig till folk i närheten som blir besatta och mördar och bär sig åt.
En bra stund tyckte jag att THE UNBORN nog inte var så dålig ändå. Visst, det spökar pecis hela jävla tiden, vilket förstås innebär att effekten förtas, men den unga publiken på visningen jag var på skrek och hoppade, och det är ju bra. Dessutom tyckte jag själv att det kändes skönt att se en riktig film, efter att främst ha sett arty indiefilmer den senaste tiden. Bra skådisar figurerar också. James Remar, hör och häpna, dyker upp som Caseys far - tyvärr är han bortkastad och medverkar bara i en scen. Synd! James Remar är med i alldeles för få filmer nu för tiden. Var håller karln hus? Alla gillar ju James Remar! Och så är Gary Oldman med som judisk präst.
Men så fort ondskan börjar hoppa mellan olika personer, blir det för mycket actionfilm, och det är aldrig bra i skräckfilmer. Stämningen förtas. Och på slutet är det dags för exorcism, och då blir det så fånigt att man rodnar. I synnerhet när Oldman tutar i en gammal lur! TUUUUUT! Ett slags exorcismlur är det, så den som förväntar sig att Casey ska hämta en falukorv lär bli besviken.
Så nej, THE UNBORN hade inte mycket att komma med i slutändan. Dumt och kasst. Även om publiken tydligen blev skiträdd emellanåt. Okej, Casey visar upp sin camel-toe i en badrumsscen, för er som uppskattar sådant (och det gör väl alla).
Regissören och manusförfattaren David S Goyer har tidigare gjort den vissna BLADE: TRINITY och den ruttna amerikanska remaken på den ruttna, svenska DEN OSYNLIGE.
James Remar lyfte dock THE UNBORN, så jag sätter ett specialbetyg.
(Biopremiär 23/1)
Genast ifrågasatte jag ungarnas intelligens. Föreställningen började med en trailer för WATCHMEN, och runt om mig i salongen hörde jag flera viska "Oj, en ny Batmanfilm!". Man ska väl inte ta för givet att ungarna läst Watchmen, men de borde väl veta att det inte är Batman? Eller? Därefter kom den tuffa trailern för remaken på FRIDAY THE 13TH, och publikens reaktioner värmde mitt gamla skräckfilmshjärta. När voiceovern (mrs Vorhees) säger "He was my son. His name was Jason." började flera i publiken att jubla!
Och så var det då dags för THE UNBORN. I THE UNBORN kan Brooke Adams inte få barn, så hon låter sig insemineras. Det går inte så bra. Hon verkar bära på ett ondskefullt barn. Och det här är en rätt okej skräckfilm. Synd bara att filmen jag nyss beskrev, är Cormanproduktionen från 1991 (som fick en uppföljare 1994), som inte har någonting alls med 2009 års THE UNBORN att göra.
Eftersom filmen inte pressvisades, hann jag läsa ett gäng recensioner innan jag så den, och betyget blev ettor i de flesta tidningar. Så självklart förväntade jag inte inte speciellt mycket.
Den väldigt söta Odette Yustman spelar Casey, som plötsligt börjar se ett spökbarn lite här och var. Grabbhalvan dyker upp på gator och torg, och framför allt i hennes badrumsspegel. Vem kan det vara? Är det månne hennes okände och tillika ofödde tvillingbror? Ja, det är det. Och han är ond, den rackaren. Och hans ondska sprider sig till folk i närheten som blir besatta och mördar och bär sig åt.
En bra stund tyckte jag att THE UNBORN nog inte var så dålig ändå. Visst, det spökar pecis hela jävla tiden, vilket förstås innebär att effekten förtas, men den unga publiken på visningen jag var på skrek och hoppade, och det är ju bra. Dessutom tyckte jag själv att det kändes skönt att se en riktig film, efter att främst ha sett arty indiefilmer den senaste tiden. Bra skådisar figurerar också. James Remar, hör och häpna, dyker upp som Caseys far - tyvärr är han bortkastad och medverkar bara i en scen. Synd! James Remar är med i alldeles för få filmer nu för tiden. Var håller karln hus? Alla gillar ju James Remar! Och så är Gary Oldman med som judisk präst.
Men så fort ondskan börjar hoppa mellan olika personer, blir det för mycket actionfilm, och det är aldrig bra i skräckfilmer. Stämningen förtas. Och på slutet är det dags för exorcism, och då blir det så fånigt att man rodnar. I synnerhet när Oldman tutar i en gammal lur! TUUUUUT! Ett slags exorcismlur är det, så den som förväntar sig att Casey ska hämta en falukorv lär bli besviken.
Så nej, THE UNBORN hade inte mycket att komma med i slutändan. Dumt och kasst. Även om publiken tydligen blev skiträdd emellanåt. Okej, Casey visar upp sin camel-toe i en badrumsscen, för er som uppskattar sådant (och det gör väl alla).
Regissören och manusförfattaren David S Goyer har tidigare gjort den vissna BLADE: TRINITY och den ruttna amerikanska remaken på den ruttna, svenska DEN OSYNLIGE.
James Remar lyfte dock THE UNBORN, så jag sätter ett specialbetyg.
(Biopremiär 23/1)
Den ofödde gick inte hem i stugorna. Den gick snarare ut ur stugorna. Tvåa i Svenskan och Sydsvenskan, och en etta i DN. Kul att Jan Lumholdt på Svenskan nämner mig och mina gamla polare Ronny och Orvar i sin recension!
Skrivet av Pidde Andersson 27 januari 2009 klockan 16:23
