Fast ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. MONSTERS VS ALIENS är ännu en 3D-film. När jag tidigt på förmiddagen anlände till Filmstaden fick jag beskedet att personalen inte fått nyckeln till 3D-maskineriet. Därför kunde de bara visa den i vanlig, platt version. Fan. Förvisso beklagade sig Roger Ebert i sin recension över att filmen är i 3D, han tycker att 3D-effekterna är i vägen om man verkligen vill se filmen. Men nu ville jag ju se den här i 3D… Dessutom visade det sig att filmen dubbats till svenska. Med andra ord, pressen utsattes för en 3D-film utan 3D och utan originalröster.
Men ärligt talat – det dröjde inte länge innan jag glömde bort att jag såg en platt version på svenska. MONSTERS VS ALIENS är nämligen en förbannat bra film!
Det handlar om stackars Susan, som när hon står vid altaret för att gifta sig med en egotrippad TV-meteorolog (som ser ut som Conan O’Brien) plötsligt börjar växa och blir stor som en skyskrapa. Detta beror på att hon tidigare på dagen utsatts för strålning från en meteorit. Det dröjer inte länge innan militären anländer och fångar upp den gigantiska Susan, som slängs i ett fängelse, specialbyggt för monster. Jodå, USA har under ganska många år haft koll på monster och fångat in dem för att aldrig släppa ut dem. I fängelset lär Susan känna en hyperintelligent kackerlacka, en fiskman, en gigantisk larv och en, öh, blob utan hjärna men med glatt humör.
Det bär sig inte bättre än att det snart dyker upp ett UFO fyllt av onda rymdvarelser som tänker invadera och ha sig. Men militären får en idé: varför inte sätta monstren på att bekämpa dessa aliens? Sagt och gjort, Susan och hennes monsterkompisar släpps ut, och så blir det äventyr, action och muntra upptåg.
MONSTERS VS ALIENS innehåller allt jag ville se när jag var barn. Men när jag var 8-10 år, fick jag hålla tillgodo med pratande strumpor till vardags och Scooby-Doo endast till jul. Hade en film som MONSTERS VS ALIENS dykt upp på 1970-talet hade den säkert blivit hett omdebatterad, om den fått visas alls.
Samtidigt är det i det här fallet nog en fördel att vara över 40 och filmintresserad, för precis som KENNY BEGINS (med vilken den lustigt nog delar låten ”Wolly Bully”) är MONSTERS VS ALIENS fullsmockad med filmreferenser, den här gången till 50-talsfilm. Många är uppenbara, som FLUGAN, ATTACK OF THE 50 FOOT WOMAN, SKRÄCKEN FRÅN SVARTA LAGUNEN, THE BLOB och MOTHRA, men här finns mycket annat också – det tar bara en minut eller två innan det blinkas till 3D-klassikern HOUSE OF WAX; den med Vincent Price och Charles Bronson.
Till skillnad från en del andra animerade långfilmer på sistone, är figurerna här väldesignade. Extra bra är USA:s president och hans stab – och scenerna med dem är dessutom roligast. Min enda invändning mot MONSTERS VS ALIENS är att den har en tendens att bli lite hysterisk, i synnerhet mot slutet; något den har gemensamt med många amerikanska animationer. Men annars är det här hur bra som helst. I 3D och på engelska är den säkert ännu bättre.
MONSTERS VS ALIENS är en kärleksfull hyllning till klassisk science fiction- och monsterfilm.
Skriven: 2009-04-03
