"Bio" står det i rubriken här ovan. Visst, EDEN LAKE har gått upp på bio i Stockholm - men här i Malmö lyser filmen med sin frånvaro. Förhoppningsvis dyker den upp även här förr eller senare. Men idag åt jag frukost hos en polare, och han hade nyligen köpt den amerikanska DVD:n från Dimension Extreme, så vi tittade på filmen medan vi åt bullar, flingor, ägg, choklad och drack kaffe. Dessutom hade jag med mig en dessertfilm, men den återkommer jag till i ett senare inlägg. I vilket fall; eftersom filmen trots allt biovisas just nu i Sverige, sätter jag biorubriken.
Fredrik Strage på DN, denne man som jag mest tycker är en fjönt, citeras i EDEN LAKES annonser: "Den otäckaste skräckfilmen som gjorts i England sedan THE DESCENT!". Ett ganska konstigt påstående. THE DESCENT är från 2005! Hur många brittiska skräckfilmer har vi sett sedan dess? En handfull; inte så många. Det är ju liksom inte som att skriva "Den bästa brittiska skräckfilmen på 25 år!" vilket låter vettigare - om det nu skulle stämma. Vilket det inte gör.
Filmens anslag är klassiskt. Ett ungt par; Jenny och Steve, ska iväg på en liten romantisk helg och ämnar campa vid sjön Eden Lake, som av någon anledning är avspärrad. Det struntar paret i, och smäller upp sitt tält ändå. Vi börjar genast viska "ki-ki-ki-ki-ha-ha-ha-ha", eller hur man nu stavar FREDAGEN DEN 13:E-temat.
Ganska omgående dyker det upp ett gäng unga tonåringar, varav en är en tjej som filmar allt med sin mobil. Ungarna - en av dem spelas av den lille killen från THIS IS ENGLAND - börjar jävlas med Jenny och Steve, som blir lite vresiga och jävlas tillbaka. Då blir ungarna ännu jävligare och bland annat snor de parets bil. Steve försöker få tillbaka nycklarna och bilen, men tillfångatas och binds fast med taggtråd. Gömd bevittnar Jenny hur ungar utövar grupptryck för att hetsa varandra att tortera Steve och skära i honom med knivar i en utdragen, sadistisk scen. Jenny lyckas befria Steve, men han förblöder - och så jagas Jenny av de små ligisterna, innan vi kommer fram till ett rätt klyschigt och otillfreställande slut.
Låt mig börja med det negativa: ingenting av det som sker i filmen hade hänt, om inte Steve betett sig som en idiot. Ungarna som dyker upp är värsta sortens white trash. Sådana ungdomsgäng finns över allt, och när jag får syn på sådana här i Malmö eller i andra svenska städer, kan jag gå omvägar, trots att jag är en vuxen karl. Det är den typen av ungar som kan göra precis vad fan som helst bara för att hävda sig och verka tuffa inför sina kompisar. Och redan när de först dyker upp vid sjön, önskar man att Charles Bronson hade suttit där och fiskat, fått syn på dem, och utan att tveka sprängt dem i luften med en bazooka.
Men Steve börjar med att försöka resonera med dem, och sedan provocera dem en aning - innan han helt ologiskt tar sig in i huset där de bor. Varför då? För att skapa en spännande scen. Det blir väldigt korkat. Och just dessa element, samt slutet, drar ner helhetsintrycket.
...För annars är detta en väldigt tät, intensiv och spännande liten film, som antagligen inte kostat alltför mycket att göra. Det blir rått och skitigt, och även om det här och var tenderar tortyrporr, får man sällan se några våldsdetaljer i närbild - bortsett från några klipp där Steve blir skuren i armen. Tonårsgänget är ett bra "monster" - en okontrollerbar, oberäknelig skock osäker ondska, triggade av sin ledare.
Skådespeleriet är överlag bra och framför allt gillar jag Kelly Reilly som Jenny; hon ger ett sympatiskt intryck, vilket gör att man som publik bryr sig om vad som sker med henne. Den unge James Watkins gör regidebut, han har även skrivit manus. Dessförinnan har han författat den inte alltför lyckade MY LITTLE EYE, och han har även varit med och skrivit manus till den kommande THE DESCENT: PART 2.
Tekniskt sett är EDEN LAKE kompetent med snyggt foto, och bra klippning och musik. Men mina invändningar ovan gör att jag sänker betyget ett snäpp. Och vad gäller själva skräckfaktorn: jag kan mycket väl tänka mig att folk som inte sett lika otroligt många skräckfilmer som jag, kommer att skrämmas från vettet och därför sätta ett högre betyg.
Filmens anslag är klassiskt. Ett ungt par; Jenny och Steve, ska iväg på en liten romantisk helg och ämnar campa vid sjön Eden Lake, som av någon anledning är avspärrad. Det struntar paret i, och smäller upp sitt tält ändå. Vi börjar genast viska "ki-ki-ki-ki-ha-ha-ha-ha", eller hur man nu stavar FREDAGEN DEN 13:E-temat.
Ganska omgående dyker det upp ett gäng unga tonåringar, varav en är en tjej som filmar allt med sin mobil. Ungarna - en av dem spelas av den lille killen från THIS IS ENGLAND - börjar jävlas med Jenny och Steve, som blir lite vresiga och jävlas tillbaka. Då blir ungarna ännu jävligare och bland annat snor de parets bil. Steve försöker få tillbaka nycklarna och bilen, men tillfångatas och binds fast med taggtråd. Gömd bevittnar Jenny hur ungar utövar grupptryck för att hetsa varandra att tortera Steve och skära i honom med knivar i en utdragen, sadistisk scen. Jenny lyckas befria Steve, men han förblöder - och så jagas Jenny av de små ligisterna, innan vi kommer fram till ett rätt klyschigt och otillfreställande slut.
Låt mig börja med det negativa: ingenting av det som sker i filmen hade hänt, om inte Steve betett sig som en idiot. Ungarna som dyker upp är värsta sortens white trash. Sådana ungdomsgäng finns över allt, och när jag får syn på sådana här i Malmö eller i andra svenska städer, kan jag gå omvägar, trots att jag är en vuxen karl. Det är den typen av ungar som kan göra precis vad fan som helst bara för att hävda sig och verka tuffa inför sina kompisar. Och redan när de först dyker upp vid sjön, önskar man att Charles Bronson hade suttit där och fiskat, fått syn på dem, och utan att tveka sprängt dem i luften med en bazooka.
Men Steve börjar med att försöka resonera med dem, och sedan provocera dem en aning - innan han helt ologiskt tar sig in i huset där de bor. Varför då? För att skapa en spännande scen. Det blir väldigt korkat. Och just dessa element, samt slutet, drar ner helhetsintrycket.
Skådespeleriet är överlag bra och framför allt gillar jag Kelly Reilly som Jenny; hon ger ett sympatiskt intryck, vilket gör att man som publik bryr sig om vad som sker med henne. Den unge James Watkins gör regidebut, han har även skrivit manus. Dessförinnan har han författat den inte alltför lyckade MY LITTLE EYE, och han har även varit med och skrivit manus till den kommande THE DESCENT: PART 2.
Tekniskt sett är EDEN LAKE kompetent med snyggt foto, och bra klippning och musik. Men mina invändningar ovan gör att jag sänker betyget ett snäpp. Och vad gäller själva skräckfaktorn: jag kan mycket väl tänka mig att folk som inte sett lika otroligt många skräckfilmer som jag, kommer att skrämmas från vettet och därför sätta ett högre betyg.
Skrivet av Pidde Andersson 16 januari 2009 klockan 17:08
