Som jag nämnde i min recension av EDEN LAKE, hade jag med mig en dessertfilm till frukosten. Denna film var Roger Corman-produktionen CARNOSAUR från 1993, i regi av Adam Simon (som tidigare gjort BRAIN DEAD, orsaken till att Peter Jacksons BRAINDEAD döptes om till DEAD/ALIVE i USA).
Ah, CARNOSAUR... Jag kommer ihåg när jag läste om den i Fangoria ’93. Den verkade så mycket roligare och bättre än JURRASIC PARK. Den här lågbudgetfilmen (jag gissar på mellan en halv- och en miljon dollar) innehåller både dinosaurier och splatter! Och handlingen verkade totalt vansinnig. Dessutom lät Corman filmen gå upp på ett par biografer i USA, för att kunna använda detta faktum för att promota videosläppet ("Biovisad!"). Att filmen sedan bygger på en roman verkar ju helt sanslöst bängt.
Men jag såg aldrig CARNOSAUR. Jag såg inte heller någon av dess två uppföljare, trots att de visades i Cannes. Originalet släpptes aldrig i Sverige. Men så förra veckan var jag inne på Kvarnvideo, och vad hittade jag där? Jo: en kanadensisk region 1-utgåva för 19:90! Så självklart köpte jag den. På omslagets baksida står det förresten att det är "the motion picture event of the year".
Och nu har jag sett den. I sällskap av tre medelålders herrar (varav en sov).
Hmm...
Tyvärr måste jag tillstå att jag allt blev lite besviken. Jag hade förväntat mig så mycket mer. När filmen kom blev mottagandet rätt blandat. Vissa tyckte den var skitkul, andra klagade på att den var lite väl tråkig.
Så här beskriver productionsbolaget New Horizons handlingen:
"A brilliant geneticist, Diane Ladd, plans to expose a lethal virus to every human being on the planet. Her objective: to destroy humankind in favour of her new strain of prehistoric dinosaurs. Two people stand in the way of her diabolical plan, a cynical night watchman and a lovely idealistic environmentalist. The two must overcome their differences long enough to uncover the scientist’s scheme and fight her carnivorous creations in a desperate battle against the extinction of the human race."
En tjock, ointresserad Diane Ladd har alltså huvudrollen. Och hon kläcker dinosaurier ur kycklingägg! Kycklingägg! Och så traskar det runt en stor dinosaurie och lever jävel och har ihjäl folk så att blodet sprutar.
Så fort det inte är dinosaurier eller action, är filmen seg och trist - och statisk. Det känns som om man bara ställt upp en kamera rätt upp och ner för att klara av scenerna så snabbt som möjligt. Stora delar av filmen består av folk som pratar och pratar. Inte blir det bättre av den usla syntmusiken.
Men! Så fort det blir dinosaurieröj, blir det fett ös. Okej - John Carl Buechlers skräcködlor var sämre än jag räknat med. Emellanåt ser de ut som om de rymt från Sesame Street, ibland ser det ut som om någon utanför bild knuffar fram en Godzilladocka.
Men det här är inga snälla ödlor, och de sliter folk i stycken. De två höjdpunkterna är när Clint Howard får huvudet avbitet, och den första attacken i början, när några kids som sitter i en bil får oväntat besök. Här finns även bra dialog, som när en lastbilschaffis rapporterar "Ni kommer inte att tro det här, men jag såg en stor jävla dinosarie där borta!"
Lite ALIEN-ripoff blir det också, när Diane Ladd går sitt öde till mötes och det tittar ut en dinosariebebis ur hennes mage - så att blodet sprutar.
"Special Edition" står det med stora bokstäver på DVD-omslaget. Frågan är bara var det speciella finns. Filmen är i fullscreen och har lite taskig ljudmix, och det finns ingen textning som kan hjälpa till där. Enda bonusen är att någon har skrivit ut vem som har gjort vad - det vill säga, samma uppgifter som uppges på DVD-omslaget...
Nåväl. Oavsett vad jag skrivit här ovan, ska du självklart se CARNOSAUR. Dessutom varar den bara 83 minuter.
Epilog: efter att vi sett filmen, stoppade jag den i min kavajficka och glömde att jag hade den där. På kvällen samma dag gick jag in på Hemmakväll, då larmet började tjuta. Det var visst jag som utlöste larmet - när jag gick in. Och det var tack vare CARNOSAUR i fickan! Jävla CARNOSAUR!
Ah, CARNOSAUR... Jag kommer ihåg när jag läste om den i Fangoria ’93. Den verkade så mycket roligare och bättre än JURRASIC PARK. Den här lågbudgetfilmen (jag gissar på mellan en halv- och en miljon dollar) innehåller både dinosaurier och splatter! Och handlingen verkade totalt vansinnig. Dessutom lät Corman filmen gå upp på ett par biografer i USA, för att kunna använda detta faktum för att promota videosläppet ("Biovisad!"). Att filmen sedan bygger på en roman verkar ju helt sanslöst bängt.
Men jag såg aldrig CARNOSAUR. Jag såg inte heller någon av dess två uppföljare, trots att de visades i Cannes. Originalet släpptes aldrig i Sverige. Men så förra veckan var jag inne på Kvarnvideo, och vad hittade jag där? Jo: en kanadensisk region 1-utgåva för 19:90! Så självklart köpte jag den. På omslagets baksida står det förresten att det är "the motion picture event of the year".
Hmm...
Tyvärr måste jag tillstå att jag allt blev lite besviken. Jag hade förväntat mig så mycket mer. När filmen kom blev mottagandet rätt blandat. Vissa tyckte den var skitkul, andra klagade på att den var lite väl tråkig.
Så här beskriver productionsbolaget New Horizons handlingen:
"A brilliant geneticist, Diane Ladd, plans to expose a lethal virus to every human being on the planet. Her objective: to destroy humankind in favour of her new strain of prehistoric dinosaurs. Two people stand in the way of her diabolical plan, a cynical night watchman and a lovely idealistic environmentalist. The two must overcome their differences long enough to uncover the scientist’s scheme and fight her carnivorous creations in a desperate battle against the extinction of the human race."
En tjock, ointresserad Diane Ladd har alltså huvudrollen. Och hon kläcker dinosaurier ur kycklingägg! Kycklingägg! Och så traskar det runt en stor dinosaurie och lever jävel och har ihjäl folk så att blodet sprutar.
Så fort det inte är dinosaurier eller action, är filmen seg och trist - och statisk. Det känns som om man bara ställt upp en kamera rätt upp och ner för att klara av scenerna så snabbt som möjligt. Stora delar av filmen består av folk som pratar och pratar. Inte blir det bättre av den usla syntmusiken.
Men! Så fort det blir dinosaurieröj, blir det fett ös. Okej - John Carl Buechlers skräcködlor var sämre än jag räknat med. Emellanåt ser de ut som om de rymt från Sesame Street, ibland ser det ut som om någon utanför bild knuffar fram en Godzilladocka.
Men det här är inga snälla ödlor, och de sliter folk i stycken. De två höjdpunkterna är när Clint Howard får huvudet avbitet, och den första attacken i början, när några kids som sitter i en bil får oväntat besök. Här finns även bra dialog, som när en lastbilschaffis rapporterar "Ni kommer inte att tro det här, men jag såg en stor jävla dinosarie där borta!"
Lite ALIEN-ripoff blir det också, när Diane Ladd går sitt öde till mötes och det tittar ut en dinosariebebis ur hennes mage - så att blodet sprutar.
"Special Edition" står det med stora bokstäver på DVD-omslaget. Frågan är bara var det speciella finns. Filmen är i fullscreen och har lite taskig ljudmix, och det finns ingen textning som kan hjälpa till där. Enda bonusen är att någon har skrivit ut vem som har gjort vad - det vill säga, samma uppgifter som uppges på DVD-omslaget...
Nåväl. Oavsett vad jag skrivit här ovan, ska du självklart se CARNOSAUR. Dessutom varar den bara 83 minuter.
Epilog: efter att vi sett filmen, stoppade jag den i min kavajficka och glömde att jag hade den där. På kvällen samma dag gick jag in på Hemmakväll, då larmet började tjuta. Det var visst jag som utlöste larmet - när jag gick in. Och det var tack vare CARNOSAUR i fickan! Jävla CARNOSAUR!
Skrivet av Pidde Andersson 18 januari 2009 klockan 15:18
