1998 träffade jag Jean-Claude Van Damme. Det var under den här tiden han knarkade som värst och hade riktigt uselt rykte om sig; att han var ett riktigt rövhål. Jag och mina polare fick via Ronny Svensson veta att Van Damme skulle hålla en liten cocktailtillställning på ett tak en eftermiddag, och vi lyckades ta oss in på den. Den var en väldigt liten mottagning, avslappnat, filmen Van Damme promotade var KNOCK-OFF, och han satt i en soffgrupp en bit ifrån oss.
Plötsligt kom han spontant över till oss, presenterade sig och frågade "Do you want to take some cool pictures?" och så fick vi posera med den brett leende belgaren. Därefter hände inte så mycket. Ronny försökte göra en TV-intervju, men Van Damme avböjde - han når mig till hakan, ungefär, medan jag når Ronny till hakan, och Van Damme var rädd att det skulle se löjligt ut. Till slut gav han med sig - och under intervjun stod Van Damme på en sten!
När vi hinkat tillräckligt med skumpa och det kändes dött, gick jag och mitt gäng mot hissen. Då hör vi en röst bakom oss: "Guys! Wait!" Då kommer Van Damme springande efter oss och ville skaka han och tacka för att vi kom. "I’m sorry, I’ve been so impolite. I had to talk to some important people." Vi frågade om han ville hänga på oss och festa. "I’d rather party with you, guys, but I have a few commitments tonight."
Killen visade sig alltså från sin allra bästa sida och var skittrevlig.
Förra året visades JCVD på marknaden i Cannes. Jag missade den, men alla pratade om hur fantastiskt bra filmen är och många hävdade att den borde tävlat i den officiella serien. En svensk distributör, vi kan kalla honom "Sven-Erik", sa att Van Damme inte kan göra mer actionfilm efter det här - däremot kan JCVD bli hans biljett in i finrummet.
Nu har JCVD lite oväntat svensk biopremiär (jag hade gissat på direkt-på-DVD-släpp) under den rätt dumma titeln I HUVUDET PÅ VAN DAMME. Varför kunde den inte få heta JCVD? Dessutom står det ju JCVD med gigantiska bokstäver på bioaffischen.
Detta är en metafilm i vilken Jean-Claude Van Damme spelar sig själv. Han är verkligen på dekis. Han ligger i vårdnadstvist om sin lilla dotter och filmkarriären går inget vidare - senast fick Steven Seagal hans roll, eftersom Seagal lovat klippa av sig hästsvansen. Dessutom känner han sig gammal och sliten. Så, han åker hem till Bryssel för att reda ut saker och ting och hitta sig själv. Väl där visar det sig att han är pank och måste be sin advokat skicka pengar, så Van Damme stegar in på ett litet postkontor - som av en ren händelse blir rånat just då. Van Damme sätts bland gisslan, men rånarna utnyttjar honom och får polisen att tro att det är Van Damme som rånar posten! Ett stort mediauppbåd anländer, ännu fler fans tar plats utanför postkontoret och hejar på sin hjälte. Samtidigt som Van Damme rannsakar sitt liv där han sitter i en trängd situation.
I HUVUDET PÅ VAN DAMME är en fullkomligt underbar liten film! Verkligen! Det är en njutning att se den här slåsskådisen visa helt andra sidor av sig själv, i vad som är något slags art house-drama, som både är komiskt och - faktiskt - gripande. Mot slutet håller Van Damme en lång monolog rakt in i kameran och ifrågasätter vad han åstadkommit under sitt liv och karriär. Detta kunde ha blivit patetiskt och löjligt - men det känns som om det är den verklige Van Damme som talar ut och lättar på trycket; känslorna strömmar ur honom. Tänk om han fått (eller kunnat?) agera så här i sina tidigare filmer? (Och det underlättar säkert för honom att få prata franska) Med det inte sagt att jag inte gillar flera av hans actionfilmer; jag har faktiskt sett allihop och gillar förstås ångvältsrullar som UNIVERSAL SOLDIER, HARD TARGET och flera andra.
På sistone har han dock mest gjort billig skit inspelat i Bulgarien - något det refereras till i ett par roliga scener där han diskuterar kommande projekt med sin agent. Han fnyser åt ännu en film med budget på en miljon dollar och identiska handlingar. Jag känner flera amerikaner som jobbar med den här typen av B-action, och jag vet hur det är! Det här är väldigt kul.
I HUVUDET PÅ VAN DAMME inleds förresten med en actionscen medan förtexterna rullar, och detta är faktiskt en riktigt bra actionscen, gjord i en enda tagning. Det visar sig att det är en filminspelning, Van Damme är helt slut efter scenen ("I’m 47 years old!"), och den kinesiske regissören bryr sig inte ett skit om filmen, och sitter istället och kastar pil på en tavla det står "Hollywood" på.
Jag delar ut en fyra - men en femte Van Damme hänger faktiskt i luften. Tillsammans med GRAN TORINO är I HUVUDET PÅ VAN DAMME det absolut bästa du kan se på bio just nu!
Filmen innehåller förresten några elaka skämt om John Woo.
Plötsligt kom han spontant över till oss, presenterade sig och frågade "Do you want to take some cool pictures?" och så fick vi posera med den brett leende belgaren. Därefter hände inte så mycket. Ronny försökte göra en TV-intervju, men Van Damme avböjde - han når mig till hakan, ungefär, medan jag når Ronny till hakan, och Van Damme var rädd att det skulle se löjligt ut. Till slut gav han med sig - och under intervjun stod Van Damme på en sten!
När vi hinkat tillräckligt med skumpa och det kändes dött, gick jag och mitt gäng mot hissen. Då hör vi en röst bakom oss: "Guys! Wait!" Då kommer Van Damme springande efter oss och ville skaka han och tacka för att vi kom. "I’m sorry, I’ve been so impolite. I had to talk to some important people." Vi frågade om han ville hänga på oss och festa. "I’d rather party with you, guys, but I have a few commitments tonight."
Killen visade sig alltså från sin allra bästa sida och var skittrevlig.
Förra året visades JCVD på marknaden i Cannes. Jag missade den, men alla pratade om hur fantastiskt bra filmen är och många hävdade att den borde tävlat i den officiella serien. En svensk distributör, vi kan kalla honom "Sven-Erik", sa att Van Damme inte kan göra mer actionfilm efter det här - däremot kan JCVD bli hans biljett in i finrummet.
Nu har JCVD lite oväntat svensk biopremiär (jag hade gissat på direkt-på-DVD-släpp) under den rätt dumma titeln I HUVUDET PÅ VAN DAMME. Varför kunde den inte få heta JCVD? Dessutom står det ju JCVD med gigantiska bokstäver på bioaffischen.
Detta är en metafilm i vilken Jean-Claude Van Damme spelar sig själv. Han är verkligen på dekis. Han ligger i vårdnadstvist om sin lilla dotter och filmkarriären går inget vidare - senast fick Steven Seagal hans roll, eftersom Seagal lovat klippa av sig hästsvansen. Dessutom känner han sig gammal och sliten. Så, han åker hem till Bryssel för att reda ut saker och ting och hitta sig själv. Väl där visar det sig att han är pank och måste be sin advokat skicka pengar, så Van Damme stegar in på ett litet postkontor - som av en ren händelse blir rånat just då. Van Damme sätts bland gisslan, men rånarna utnyttjar honom och får polisen att tro att det är Van Damme som rånar posten! Ett stort mediauppbåd anländer, ännu fler fans tar plats utanför postkontoret och hejar på sin hjälte. Samtidigt som Van Damme rannsakar sitt liv där han sitter i en trängd situation.
I HUVUDET PÅ VAN DAMME är en fullkomligt underbar liten film! Verkligen! Det är en njutning att se den här slåsskådisen visa helt andra sidor av sig själv, i vad som är något slags art house-drama, som både är komiskt och - faktiskt - gripande. Mot slutet håller Van Damme en lång monolog rakt in i kameran och ifrågasätter vad han åstadkommit under sitt liv och karriär. Detta kunde ha blivit patetiskt och löjligt - men det känns som om det är den verklige Van Damme som talar ut och lättar på trycket; känslorna strömmar ur honom. Tänk om han fått (eller kunnat?) agera så här i sina tidigare filmer? (Och det underlättar säkert för honom att få prata franska) Med det inte sagt att jag inte gillar flera av hans actionfilmer; jag har faktiskt sett allihop och gillar förstås ångvältsrullar som UNIVERSAL SOLDIER, HARD TARGET och flera andra.
På sistone har han dock mest gjort billig skit inspelat i Bulgarien - något det refereras till i ett par roliga scener där han diskuterar kommande projekt med sin agent. Han fnyser åt ännu en film med budget på en miljon dollar och identiska handlingar. Jag känner flera amerikaner som jobbar med den här typen av B-action, och jag vet hur det är! Det här är väldigt kul.
I HUVUDET PÅ VAN DAMME inleds förresten med en actionscen medan förtexterna rullar, och detta är faktiskt en riktigt bra actionscen, gjord i en enda tagning. Det visar sig att det är en filminspelning, Van Damme är helt slut efter scenen ("I’m 47 years old!"), och den kinesiske regissören bryr sig inte ett skit om filmen, och sitter istället och kastar pil på en tavla det står "Hollywood" på.
Jag delar ut en fyra - men en femte Van Damme hänger faktiskt i luften. Tillsammans med GRAN TORINO är I HUVUDET PÅ VAN DAMME det absolut bästa du kan se på bio just nu!
Filmen innehåller förresten några elaka skämt om John Woo.
Skriven: 2009-03-25
