Här går man och planerar och har sig. Kontaktar SF i Göteborg, frågar efter pressvisningen där av Bryan Singers nya krigsraffel VALKYRIA, får tid och datum - och sedan råkar jag boka en lunch med Paramount samtidigt. Så det blev till att stega in på Royal i Malmö och se filmen med pöbeln.
För en gångs skull kändes det ganska trevligt i den enorma salongen. Dels för att det inte kom alltför många besökare; jag satt långt fram och fick därför vara helt ifred - jag satt nästan ensam där framme. Och så bestod publiken till 90% av män! Dessutom medelålders män. Det är sällan detta händer nuförtiden. Men nu vankades det ju krigsfilm. Och då riktigt krigsfilm, inget sådant där modernt tjafs med high tech i öknen och amerikanska soldater med splittrade känslor, utan Andra Världskriget. Då hjältarna var goda och tyskarna genomonda - men hade snyggast uniformer.
Jag hade hyfsat stora förväntningar på VALKYRIA. Häromåret släpptes den tyska TV-filmen OPERATION VALKYRIE (2004) på DVD. Jag såg den, men tyckte inte den var speciellt tillfredställande. Det gick lite för fort fram i filmen, den blev för simpel. Dessutom är jag långtifrån en expert på Andra Världskriget. Jag hade hört talas om greve Von Stauffenberg och hans försök att mörda Hitler, att han och de andra sammansvurna misslyckades kom som allt annat än en överraskning, men hur det gick för attentatsmännen hade jag ingen aning om. Därför blev jag synnerligen irriterad när den tyska filmen inledde med slutscenerna! Ett dramaturgiskt grepp som i princip aldrig funkar.
I Singers film är det Han Den Lille Med Näsan; Tom Cruise, som
Däremot är det förstås intressant och framför allt välspelat. Miljöskildringen känns exakt, och filmen är inspelad i Tyskland. I början får vi höra Tom Cruise prata tyska, men det tonar snart över till engelska. Men varför talar vissa soldater med "tysk brytning", så kallad Krigsfilmsengelska?
(Biopremiär 31/1)
Lite ljummet mottagande i pressen. Tvåor i DN och Sydsvenskan, treor i HD, Svenskan, Kristianstadsbladet, Smålandsposten och Barometern.
För en gångs skull kändes det ganska trevligt i den enorma salongen. Dels för att det inte kom alltför många besökare; jag satt långt fram och fick därför vara helt ifred - jag satt nästan ensam där framme. Och så bestod publiken till 90% av män! Dessutom medelålders män. Det är sällan detta händer nuförtiden. Men nu vankades det ju krigsfilm. Och då riktigt krigsfilm, inget sådant där modernt tjafs med high tech i öknen och amerikanska soldater med splittrade känslor, utan Andra Världskriget. Då hjältarna var goda och tyskarna genomonda - men hade snyggast uniformer.
Jag hade hyfsat stora förväntningar på VALKYRIA. Häromåret släpptes den tyska TV-filmen OPERATION VALKYRIE (2004) på DVD. Jag såg den, men tyckte inte den var speciellt tillfredställande. Det gick lite för fort fram i filmen, den blev för simpel. Dessutom är jag långtifrån en expert på Andra Världskriget. Jag hade hört talas om greve Von Stauffenberg och hans försök att mörda Hitler, att han och de andra sammansvurna misslyckades kom som allt annat än en överraskning, men hur det gick för attentatsmännen hade jag ingen aning om. Därför blev jag synnerligen irriterad när den tyska filmen inledde med slutscenerna! Ett dramaturgiskt grepp som i princip aldrig funkar.
I Singers film är det Han Den Lille Med Näsan; Tom Cruise, som
spelar Von Stauffenberg, och i början är han i Afrika, och ja, ni kan inte ana hur det går till där. Allierade flygplan far fram över himlen och pangar på tyskarna vars fordon far i luften, och greven går det riktigt illa för. Han förlorar vänster öga, höger hand och några fingrar på vänster hand. Men detta verkar inte bekomma honom eller hans hustru (som knappt är med i filmen) alls, så han slår sig ihop med bland andra Kenneth Branagh och Bill Nighy för att hitta på ett bra sätt att ha ihjäl Hitler, något de tänker göra eftersom de inte sympatiserar med honom och eftersom han är farlig. Sprängning av Hitler verkar vara den bästa idén.
Jag väntade mig nog lite för mycket av VALKYRIA. När allt kom omkring, kändes filmen inte som något annat än en nyinspelning scen för scen av den tyska TV-filmen, fast med betydligt större budget. Så mycket krigsraffel är det inte, utan mest prat och intrigerande. Eftersom vi ju vet att attentatet kommer att misslyckas, blir det inte sådär jättespännande.
Däremot är det förstås intressant och framför allt välspelat. Miljöskildringen känns exakt, och filmen är inspelad i Tyskland. I början får vi höra Tom Cruise prata tyska, men det tonar snart över till engelska. Men varför talar vissa soldater med "tysk brytning", så kallad Krigsfilmsengelska?
(Biopremiär 31/1)
Lite ljummet mottagande i pressen. Tvåor i DN och Sydsvenskan, treor i HD, Svenskan, Kristianstadsbladet, Smålandsposten och Barometern.
Skrivet av Pidde Andersson 3 februari 2009 klockan 11:44
