I mitten av 1990-talet intervjuade jag och några kompisar den då unge regissören Jan Kounen, som var i Stockholm med sin fantastiska actionfilm DOBERMANN (vilken tyvärr gick direkt på video, trots att en textad biokopia fanns). Jag tror inte intervjun kom att publiceras någonstans, ej heller det enastående foto vi tog på den trevlige Kounen när han pissade på en herrtoalett.
Jag älskade alltså DOBERMANN, men tyckte att Kounen gjorde bort sig totalt med den pissusla BLUEBERRY, som kom för några år sedan. Jag är en stor Blueberryfantast Blueberry är alltså en tecknad serie, om du nu inte visste det och hade sett fram emot filmen. Såklart att jag blev besviken och förbannad när Kounen gjort något helt annat av serien en massa drogflum och hippietendenser har inget med Charlier Girauds western att göra, även om den gamle flummaren Giraud gillade filmen. Faktum är att Kounen med BLUEBERRY lyckades döda en då stundande, europeisk westernvåg. Flera westerns var i pre-production, men när BLUEBERRY superfloppade, drog sig alla finansiärer ur. I slutändan bidde det ingenting.
Jag älskade alltså DOBERMANN, men tyckte att Kounen gjorde bort sig totalt med den pissusla BLUEBERRY, som kom för några år sedan. Jag är en stor Blueberryfantast Blueberry är alltså en tecknad serie, om du nu inte visste det och hade sett fram emot filmen. Såklart att jag blev besviken och förbannad när Kounen gjort något helt annat av serien en massa drogflum och hippietendenser har inget med Charlier Girauds western att göra, även om den gamle flummaren Giraud gillade filmen. Faktum är att Kounen med BLUEBERRY lyckades döda en då stundande, europeisk westernvåg. Flera westerns var i pre-production, men när BLUEBERRY superfloppade, drog sig alla finansiärer ur. I slutändan bidde det ingenting.
Nu är alltså Jan Kounen tillbaka med en ny film: 99 FRANCS. Ny och ny, efter att ha sett den konstaterade jag att den visst är från 2007. Varför dröjde det så länge att få hit den? Dessutom släpps den på DVD om en månad eller två!
Pressvisningen började allt annat än bra. Det var en digital visning och maskinisten hade inte hunnit ställa in bilden, så de första minuterna ändrade han format fram och tillbaka. Därefter började han snabbspola framåt med bild! Fullkomligt bisarrt, det var som att sitta hemma och kolla på film med fjärrkontroll. Vi såg nog en kvart på fast forward, innan ljuset tändes i salongen och tekniken reddes ut. Till slut fick vi äntligen se filmen från början i rätt format och hastighet.
Pressvisningen började allt annat än bra. Det var en digital visning och maskinisten hade inte hunnit ställa in bilden, så de första minuterna ändrade han format fram och tillbaka. Därefter började han snabbspola framåt med bild! Fullkomligt bisarrt, det var som att sitta hemma och kolla på film med fjärrkontroll. Vi såg nog en kvart på fast forward, innan ljuset tändes i salongen och tekniken reddes ut. Till slut fick vi äntligen se filmen från början i rätt format och hastighet.
99 FRANCS, som bygger på en bok, utspelar sig åren innan Euron infördes i Frankrike. Den i Frankrike just nu superheta skådisen Jean Dujardin som spelat hemlige agenten OSS 117 i två extremt framgångsrika filmer (varav den andra nyss hade premiär, varför får inte vi se dem här i Sverige?) är Octave, idéspruta på en svindyr reklambyrå. Hans liv består av sex, droger, brudar, sprit, kläder och prylar han är något slags reklamvärldens mindre mordiska svar på Patrick Bateman. Hans chef är ännu värre och grymmare, för att inte tala om direktören och uppdragsgivarna.
Filmens handling får egentligen plats på en post-it-lapp: Octave och hans män får i uppdrag att göra reklamfilm för yoghurt. Samtidigt får Octave ihop det med en brud han råkar göra på smällen. Han börjar ifrågasätta sitt liv och det han håller på med.
Filmens handling får egentligen plats på en post-it-lapp: Octave och hans män får i uppdrag att göra reklamfilm för yoghurt. Samtidigt får Octave ihop det med en brud han råkar göra på smällen. Han börjar ifrågasätta sitt liv och det han håller på med.
99 FRANCS består till större delen av Octaves intensiva inre monologer, bildsatta med ett fantastiskt bildfyrverkeri. Det här är en väldigt tjusig film uppbygd av hur många filmiska tekniker som helst, inklusive tecknad film. Det är hysteriskt och mest en lång rad scener och episoder staplade på varandra, varav ett par är lysande. I en restaurangscen där flickvännen berättar att hon är gravid, förvandlas Octave till olika personligheter från olika länder som talar om vad han ska göra. En av dessa personer är svensk! Jag känner igen den svenske killen, men kan inte placera honom. Och under en snedtripp traskar Octave rakt in i en reklamvärld med en leende familj det visar sig att denna familj är dansk, men dubbad till franska, medan Octave pratar i synk eftersom han har en mikrofon han rycker ner och visar. Hur kul som helst.
Som helhet är 99 FRANCS lite uddlös, de intensiva bilderna står i vägen för en engagerane berättelse. Dessutom avslutas filmen med en text om hur mycket pengar som årligen läggs på att producera reklam och att denna summa hade kunnat hejda en stor del av världens hunger. 99 FRANCS är altså en film med ett budskap, den vill verkligen kritisera reklambranschen. Men har han dessa åsikter kan man ju undra varför Kounen då gjorde den här filmen, som säkert inte var billig. Tänk så många munnar han hade kunnat mätta med de här miljonerna!
Som helhet är 99 FRANCS lite uddlös, de intensiva bilderna står i vägen för en engagerane berättelse. Dessutom avslutas filmen med en text om hur mycket pengar som årligen läggs på att producera reklam och att denna summa hade kunnat hejda en stor del av världens hunger. 99 FRANCS är altså en film med ett budskap, den vill verkligen kritisera reklambranschen. Men har han dessa åsikter kan man ju undra varför Kounen då gjorde den här filmen, som säkert inte var billig. Tänk så många munnar han hade kunnat mätta med de här miljonerna!
(Biopremiär 24/4)