Adjö, Metrobloggen!

Läge att lämna Metrobloggen?

När jag startade den här bloggen i början av förra året, valde jag Metrobloggen av två orsaker:
1. I annonseringen för sin bloggtjänst utlovade de ekonomisk ersättning. Tjäna pengar på att blogga. Sure, det funkar ju alltid som lockmedel.
2. Den främsta orsaken. Jag tänkte att har jag bloggen hos Metro kommer jag att få gratis exponering och automatiskt fler besökare, än om jag startar bloggen någon annanstans.
Men allvarligt talat: Metrobloggen suger rätt hårt. Den brukar omnämnas i negativa ordalag annorstädes, och jag håller med. Det är alldeles för mycket problem och skit med Metrobloggen.
Framför allt tar det en evig tid för min blogg att ladda, om man jämför med mina vänners bloggar på Blogger och WordPress. Detta beror inte på att jag har fler bilder än de i min blogg, utan på att Metrobloggen som synes är proppfull med irrelevant skräp och annonser annonser jag inte kan påverka. Halva skärmen är ju täckt av annonser, ibland är de, utan bloggarnas tillstånd, instoppade i själva inläggen. Och annonserna har ju inget med min bloggs innehåll att göra de verkar snarare riktade till tonåriga tjejer och den typ av bloggar som har flest besökare på Metrobloggen. Det är meningen att de pengar Metro genererar på annonserna ska fördelas till bloggarna, men det är svårare än det låter att få några stålar.
Vidare saknar Metrobloggen en hel del funktioner som är standard i de flesta andra bloggar, till exempel ett register i marginalen över de senaste inläggen, så att mina besökare snabbt kan hitta gamla grejor utan att behöva scrolla på måfå utan att veta vad som finns där. Det är ju fullkomligt omöjligt för mina besökare att se vilka filmer jag skrivit om under månaden om de inte besöker bloggen varje dag!
Slutligen lider Metrobloggen av alldeles för många buggar och annat mög. Bloggen är nedstängd för översyn alldeles för ofta.
Jag har väldigt länge tänkt flytta över till ett anat ställe, till exempel Blogger. Problemet är att jag ju har hundratals gamla inlägg och recensioner på Metrobloggen. Jag kan ju inte stänga ner den, och jag måste hänvisa läsare dit om de vill läsa äldre grejor. Och jag kan ju inte föra över allt till ett nytt ställe.
Men ändå. Nu är jag jävligt trött på Metrobloggen. Så vad säger ni ska jag starta upp en ny, fräschare och snabbare TOPPRAFFEL! på ett annat ställe?

Publicerat 2009-05-01 av Pidde Andersson

Attackerad av knivman!

Okej, inget prat om film och sådant just nu. Nu blir det allvar och vardagsrealism.
Söndag eftermiddag och jag tvingades ge mig ut på en lång promenad i ett blåsigt och regnigt Malmö. Jag har nu varit hos Polisen och gjort en polisanmälan.
Så här är det: natten till idag var jag på väg hem från en kompis. En lång och tråkig promenad. I vanlig ordning vek jag av från gågatan vid Bullen för att gena över cykelbanorna och komma ut på Amiralsgatan. Det gör jag ofta, åt båda hållen, det har jag gjort hundratals gånger. Eller nästan.
Men i natt var det annorlunda: plötsligt, ungefär vid Malmö Skivhandel, hör jag springande steg bakom mig. Jag vänder mig om - och där kommer en svartklädd man iförd rånarluva springande, viftande med en kniv! Jag började förstås springa, men killen skrek "Jag hugger dig i ryggen!" så jag stannade och vände mig om - och där stod han, en kort, tjock rånare och högg i luften med kniven och sa "Ja hoggår! Ja hoggår!". Jag blev fullkomligt paff. Jag tog fram plånboken som faktiskt var tom (jag hade tänkt ta ut pengar på vägen hem, men glömt bort det) och visade. "Kolla! Den är tom!" sa jag - och rånaren kom av sig helt! Det syntes att han inte visste vad han skulle göra. Till slut skrek han "Spring ditåt - nu!" och pekade mot gågatan. Så jag begav mig dit. Rånaren försvann bland buskarna vid Lugnets Livs. Jag fick syn på två unga killar och gick bort och pratade med dem - hade de kommit tjugo sekunder tidigare hade de säkert sett alltihop. Jag gick hem via Möllan i sällskap av killarna.
Ju mer jag tänker på det, desto konstigare verkar det. Vad var det för någon bäng rånare? Rånöverfall iförd rånarluva mitt i stan? Jag trodde först att det var ett skämt, eller en rymling från en försenad Halloweenfest. Och varför sprang han efter mig? Varför väntade han inte längre fram bakom ett träd? Jag hade säkert hunnit springa ifrån honom, om jag inte blivit så paff. Tänker jag efter hade jag enkelt kunnat sätta krokben för honom när han kom springande. Men det är lätt att vara efterklok. Och en annan märklig sak är att jag inte blev speciellt rädd, trots att han hotade med kniv. Det hela var så osannolikt att det nästan blev surrealistiskt.
Alltså, här har jag bott 40 år i gravt kriminellt belastade Landskrona, där de flesta av mina vänner har drabbats av brott - överfall, misshandel och så vidare - men inte jag. Och så flyttar jag till Malmö, och vad händer?
...Men det var rätt fränt att få göra en polisanmälan om rånöverfall! 

Skrivet av Pidde Andersson 16 november 2008 klockan 14:34