Tortyrporren vägrar dö. När HOSTEL 2 (som för övrigt är mycket bättre och roligare än ettan) floppade, förutspådde många att den här trenden äntligen skulle ta slut - men icke: här är den femte filmen om den händige Jigsaw och hans dödliga fällor.
Det var väl den första SAW (2004) som startade trenden. Då kändes väl det hela förhållandevis fräscht. Klurig story, kluriga, sadistiska fällor, betydligt blodigare och mer sadistisk än all annan skräck, men väldigt långsökt - och själv tyckte jag att SAW föll kraftigt på det bitvis usla skådespeleriet. Cary Elwes är fruktansvärt dålig och Danny Glover inte mycket bättre.
SAW II var väl ungefär samma film en gång till, jag minns inte så mycket, men jag har för mig att jag tyckte att skådespeleriet var bättre och att en del fällor var uppfinningsrika. SAW III kommer jag inte ihåg ett dugg av, mer än att Jigsaw dog i cancer på slutet. SAW IV har jag inte sett överhuvudtaget.
Men nu har jag sett femman. Jag har alltså ingen som helst aning om vad som hände i fyran och hur man fick in den döde Jigsaw i handlingen, men jag antar att det var samma film en gång till. Och jag vet inte om femman tar vid där fyran slutade. Men här har vi två FBI-agenter, varav den ene spelas av Costas Mandylor (The Poor Man’s Sylvester Stallone). Jigsaw verkar fortfarande vara i farten trots att han är död, men det dröjer inte länge innan det framgår att det är Mandylor som tagit över. I flashbacks får vi se hur han träffade Jigsaw, så minsann om inte Tobin Bell fick spela rollen igen. Men den andre agenten är honom på spåren. Samtidigt har fem personer som alla gjort något dumt spärrats in, för att tvingas ta sig igenom en rad fällor, vilka går ut på att en av dem dör på slafsigast möjliga sätt per rum.
I prologen har en dömd mördare spänts fast under en svängande, rakknivvass pendel à la Poes "The Pit and the Pendulum", och det är ju lite tufft. Det går inte så bra för honom. Därefter bjuds vi på den ena mer krystade dödsfällan än den andra - fast den med de roterande sågbladen är fan inte att leka med…
Och "krystad" är ett ord som sammanfattar SAW V. Det är så otroligt långsökt, det här. Hur många gånger kan man upprepa exakt samma tema? Visst, det går att gödsla med identiska slasherfilmer om en galning som slaktar tonåringar, men SAW-filmerna rör sig inom ännu snävare ramar. På 1980-talet började en del tanter, främst antivideovåldstanter, kalla blodiga skräckfilmer för "skräckelfilmer". En fånig term, men faktum är att den passar in på tortyrporr. För jag upplever inte det här som spännande eller skrämmande. Detta går ju bara ut på att visa upp en massa utdragna dödsscener. Till skillnad från HOSTEL-filmerna är SAW-serien dessutom totalt humorbefriad.
Jag försöker undvika alla ordvitsar om att såga filmen, men jag vill inte såga SAW V helt och hållet. Det hela är kompetent gjord och ganska välspelat - i synnerhet jämfört med första filmen. Och den här filmen är bättre än mycket annan tortyrporr - som till exempel SLAKTAREN som nyligen kom på DVD och som jag recenserat tidigare. Dessutom är gamla 80-talsbönan BETSY RUSSELL med! Minns ni henne? BLOODY POM-POMS och annat!
I bioannonserna står det att SAW-filmerna är världens mest framgångsrika skräckfilmsserie. Men kan detta verkligen stämma? Har det månne med dollarkursen och biljettpriserna att göra? För FREDAGEN DEN 13:E började ju redan 1980 och har fått kopiöst många uppföljare och snart kommer en ny, en remake på första filmen. TERROR PÅ ELM STREET började 1984 och även där kommer snart en ny variant. För att inte tala om ALLA HELGONS BLODIGA NATT, som drog igång redan 1978. Jag vet inte, men jag inbillar mig att dessa serier torde anses mer framgångsrika…
Vad som är intressant med 2000-talets skräcktrend, är det groteska våldet. Jag minns ju videovålds- debatten för snart trettio år sedan. Jag är fortfarande väldigt förtjust i många av de gamla videovåldsklassikerna, varav flera faktiskt är klassiker på riktigt. Och även om de där gamla filmerna innehöll en hel del fläskigt splatter - THE BEYOND, NEW YORK RIPPER, you name it - så är det långt ifrån det som visas upp nuförtiden. SAW, HOSTEL, nyinspelningen av MOTORSÅGSMASSAKERN och så vidare är sju resor värre än allt som gjordes på den gamla goda tiden, och effekterna är extremt mycket mer realistiska.
Jag ser fortfarande om THE BEYOND en gång om året, ungefär. Frågan är om jag kommer att se om SAW V om trettio år.
Det var väl den första SAW (2004) som startade trenden. Då kändes väl det hela förhållandevis fräscht. Klurig story, kluriga, sadistiska fällor, betydligt blodigare och mer sadistisk än all annan skräck, men väldigt långsökt - och själv tyckte jag att SAW föll kraftigt på det bitvis usla skådespeleriet. Cary Elwes är fruktansvärt dålig och Danny Glover inte mycket bättre.
SAW II var väl ungefär samma film en gång till, jag minns inte så mycket, men jag har för mig att jag tyckte att skådespeleriet var bättre och att en del fällor var uppfinningsrika. SAW III kommer jag inte ihåg ett dugg av, mer än att Jigsaw dog i cancer på slutet. SAW IV har jag inte sett överhuvudtaget.
Men nu har jag sett femman. Jag har alltså ingen som helst aning om vad som hände i fyran och hur man fick in den döde Jigsaw i handlingen, men jag antar att det var samma film en gång till. Och jag vet inte om femman tar vid där fyran slutade. Men här har vi två FBI-agenter, varav den ene spelas av Costas Mandylor (The Poor Man’s Sylvester Stallone). Jigsaw verkar fortfarande vara i farten trots att han är död, men det dröjer inte länge innan det framgår att det är Mandylor som tagit över. I flashbacks får vi se hur han träffade Jigsaw, så minsann om inte Tobin Bell fick spela rollen igen. Men den andre agenten är honom på spåren. Samtidigt har fem personer som alla gjort något dumt spärrats in, för att tvingas ta sig igenom en rad fällor, vilka går ut på att en av dem dör på slafsigast möjliga sätt per rum.
I prologen har en dömd mördare spänts fast under en svängande, rakknivvass pendel à la Poes "The Pit and the Pendulum", och det är ju lite tufft. Det går inte så bra för honom. Därefter bjuds vi på den ena mer krystade dödsfällan än den andra - fast den med de roterande sågbladen är fan inte att leka med…
Och "krystad" är ett ord som sammanfattar SAW V. Det är så otroligt långsökt, det här. Hur många gånger kan man upprepa exakt samma tema? Visst, det går att gödsla med identiska slasherfilmer om en galning som slaktar tonåringar, men SAW-filmerna rör sig inom ännu snävare ramar. På 1980-talet började en del tanter, främst antivideovåldstanter, kalla blodiga skräckfilmer för "skräckelfilmer". En fånig term, men faktum är att den passar in på tortyrporr. För jag upplever inte det här som spännande eller skrämmande. Detta går ju bara ut på att visa upp en massa utdragna dödsscener. Till skillnad från HOSTEL-filmerna är SAW-serien dessutom totalt humorbefriad.
Jag försöker undvika alla ordvitsar om att såga filmen, men jag vill inte såga SAW V helt och hållet. Det hela är kompetent gjord och ganska välspelat - i synnerhet jämfört med första filmen. Och den här filmen är bättre än mycket annan tortyrporr - som till exempel SLAKTAREN som nyligen kom på DVD och som jag recenserat tidigare. Dessutom är gamla 80-talsbönan BETSY RUSSELL med! Minns ni henne? BLOODY POM-POMS och annat!
I bioannonserna står det att SAW-filmerna är världens mest framgångsrika skräckfilmsserie. Men kan detta verkligen stämma? Har det månne med dollarkursen och biljettpriserna att göra? För FREDAGEN DEN 13:E började ju redan 1980 och har fått kopiöst många uppföljare och snart kommer en ny, en remake på första filmen. TERROR PÅ ELM STREET började 1984 och även där kommer snart en ny variant. För att inte tala om ALLA HELGONS BLODIGA NATT, som drog igång redan 1978. Jag vet inte, men jag inbillar mig att dessa serier torde anses mer framgångsrika…
Vad som är intressant med 2000-talets skräcktrend, är det groteska våldet. Jag minns ju videovålds- debatten för snart trettio år sedan. Jag är fortfarande väldigt förtjust i många av de gamla videovåldsklassikerna, varav flera faktiskt är klassiker på riktigt. Och även om de där gamla filmerna innehöll en hel del fläskigt splatter - THE BEYOND, NEW YORK RIPPER, you name it - så är det långt ifrån det som visas upp nuförtiden. SAW, HOSTEL, nyinspelningen av MOTORSÅGSMASSAKERN och så vidare är sju resor värre än allt som gjordes på den gamla goda tiden, och effekterna är extremt mycket mer realistiska.
Jag ser fortfarande om THE BEYOND en gång om året, ungefär. Frågan är om jag kommer att se om SAW V om trettio år.
Skriven: 2008-11-06
