I våras kom den usla HITMAN och här har vi ännu en film baserad på ett datorspel jag aldrig spelat (men väl sett på medan andra spelat). Varför är det så förtvivlat svårt att lyckas med filmer baserade på spel? Jag menar, bara för att en film bygger på ett spel behöver det ju inte nödvändigtvis bli kasst. Men än så länge har ingen lyckats speciellt bra - även om jag är rätt svag för vissa inslag i RESIDENT EVIL-filmerna och tycker att de är rätt okej.
Mark Wahlberg är detective Max Payne, vars fru mördats under mystiska omständigheter. Under en utredning går han på en fest, där han träffar på en viss Natasha - som spelas av Olga Kurylenko, Bondbrud i kommande QUANTUM OF SOLACE. Om inget annat är hon i alla fall sötare än Eva Green, som jag tycker ser lite scary ut. Nåväl, King vid gränspolisen, var var jag? Jo, Natasha följer med Payne hem och kastar paltorna, men Payne blir vred och slänger ut henne. Nästa dag hittas Natasha brutalt mördad - hållandes i Paynes plånbok. Därför blir vår bistre hjälte misstänkt för mordet. Han jagar och jagas, och får ibland hjälp av Beau Bridges som säkerhetsvakt. Alla spår pekar mot en besynnerlig drog som får folk att se illasinnade änglar och bli galna.
Mark Wahlberg går genom filmen med ett och samma ansiktsuttryck, rättare sagt; inget alls. Max Payne har ingen personlighet alls, bortsett från att han är jävligt förbannad. Det hade väl kunnat funka om det handlade om en film med glimten i ögat, men det gör det inte - MAX PAYNE är gravallvarlig. De som förväntar sig hundra minuter fetaction lär bli besvikna. Det dröjer nästan ända till slutet innan det blir ordentligt röj. Fram till dess handlar det om ett slags hårdkokt deckare, där Payne drar runt i den regniga, alternativt snöiga storstaden. Jag gissar att regissör John Moore är inspirerad av SIN CITY, fotot är så grått och blekt och frätt att filmen i det närmaste är svartvit. Men MAX PAYNE funkar inte. Förvisso gillar jag actionfilmer med enkel, rak handling, men i det här fallet är det alldeles för simpelt. Väldigt ooriginell story och man gissar på en gång vem skurken i dramat är. gör man inte det, har man sett för lite film i sina dagar. Men vad värre är, är att MAX PAYNE är så fruktansvärt tråkig. Jag tittade på klockan flera gånger - och det är ju inget bra tecken när det handlar om actionfilm.
Actionscenerna, då? Tja, de är ju moderna och så - det vill säga, ofta går det inte riktigt att se vad det är som händer. Det är för mörkt, för snabbt och för ryckigt. Sådant som verkligen får mig att sakna 1980-talet rejäla actionrullar. Men om inget annat innehåller MAX PAYNE de långsammaste slowmotionscenerna sedan THRILLER - EN GRYM FILM. Alltid något! Filmens New York är förresten inte alls New York, utan Kanada.
OBS att filmen fortsätter med ytterligare en scen efter eftertexterna. Om man nu orkar sitta kvar. Inte för att denna scen tillför speciellt mycket, men ändå - nu vet ni det.
Den där unga tjejen som recenserar film i pappersutgåvan av Metro kallade MAX PAYNE för B-film. Men självklart är detta ingen B-film. En typisk, amerikansk direkt-på-DVD-actionfilm (dagens B-filmer) kostar mellan en halv miljon- och fyra-fem miljoner dollar att göra. MAX PAYNE är en stor bioproduktion från Fox och kostade betydligt mer än så. Även om manus och skådespeleri inte är något vidare, är detta självklart ingen B-film. Men eftersom den är så väldigt trist, kan jag inte ge den något annat betyg än ovanstående.
Mark Wahlberg är detective Max Payne, vars fru mördats under mystiska omständigheter. Under en utredning går han på en fest, där han träffar på en viss Natasha - som spelas av Olga Kurylenko, Bondbrud i kommande QUANTUM OF SOLACE. Om inget annat är hon i alla fall sötare än Eva Green, som jag tycker ser lite scary ut. Nåväl, King vid gränspolisen, var var jag? Jo, Natasha följer med Payne hem och kastar paltorna, men Payne blir vred och slänger ut henne. Nästa dag hittas Natasha brutalt mördad - hållandes i Paynes plånbok. Därför blir vår bistre hjälte misstänkt för mordet. Han jagar och jagas, och får ibland hjälp av Beau Bridges som säkerhetsvakt. Alla spår pekar mot en besynnerlig drog som får folk att se illasinnade änglar och bli galna.
Mark Wahlberg går genom filmen med ett och samma ansiktsuttryck, rättare sagt; inget alls. Max Payne har ingen personlighet alls, bortsett från att han är jävligt förbannad. Det hade väl kunnat funka om det handlade om en film med glimten i ögat, men det gör det inte - MAX PAYNE är gravallvarlig. De som förväntar sig hundra minuter fetaction lär bli besvikna. Det dröjer nästan ända till slutet innan det blir ordentligt röj. Fram till dess handlar det om ett slags hårdkokt deckare, där Payne drar runt i den regniga, alternativt snöiga storstaden. Jag gissar att regissör John Moore är inspirerad av SIN CITY, fotot är så grått och blekt och frätt att filmen i det närmaste är svartvit. Men MAX PAYNE funkar inte. Förvisso gillar jag actionfilmer med enkel, rak handling, men i det här fallet är det alldeles för simpelt. Väldigt ooriginell story och man gissar på en gång vem skurken i dramat är. gör man inte det, har man sett för lite film i sina dagar. Men vad värre är, är att MAX PAYNE är så fruktansvärt tråkig. Jag tittade på klockan flera gånger - och det är ju inget bra tecken när det handlar om actionfilm.
Actionscenerna, då? Tja, de är ju moderna och så - det vill säga, ofta går det inte riktigt att se vad det är som händer. Det är för mörkt, för snabbt och för ryckigt. Sådant som verkligen får mig att sakna 1980-talet rejäla actionrullar. Men om inget annat innehåller MAX PAYNE de långsammaste slowmotionscenerna sedan THRILLER - EN GRYM FILM. Alltid något! Filmens New York är förresten inte alls New York, utan Kanada.
OBS att filmen fortsätter med ytterligare en scen efter eftertexterna. Om man nu orkar sitta kvar. Inte för att denna scen tillför speciellt mycket, men ändå - nu vet ni det.
Den där unga tjejen som recenserar film i pappersutgåvan av Metro kallade MAX PAYNE för B-film. Men självklart är detta ingen B-film. En typisk, amerikansk direkt-på-DVD-actionfilm (dagens B-filmer) kostar mellan en halv miljon- och fyra-fem miljoner dollar att göra. MAX PAYNE är en stor bioproduktion från Fox och kostade betydligt mer än så. Även om manus och skådespeleri inte är något vidare, är detta självklart ingen B-film. Men eftersom den är så väldigt trist, kan jag inte ge den något annat betyg än ovanstående.
Skriven: 2008-10-20
