SF har ett antal "mindre" filmer de låter turnera i få kopior mellan landets biografer under namnet Smultronstället. Den mexikanska LA ZONA är en av dem, och ikväll nådde den Malmö (där den beskådades av sju stycken betalande).
Pris i bland annat Venedig (bästa debutfilm) har den fått, den här filmen om ett väldigt exklusivt bostadsområde i Mexico City. Zonen. Här bor de rika i sina flotta villor, omgärdade av flotta trädgårdar. Zonen i sig är omgärdad av höga murar och bevakas av vakter. Utanför murarna ligger resten av Mexico City som en enorm bubblande varböld.
En stormig natt välter en stor skylt på utsidan av muren, som raseras där skylten träffar. Strömmen går i övervaknings- kamerorna. Tre unga killar på utsidan bestämmer sig för att klättra in i zonen och stjäla, vilket de gör. Dock blir de påkomna av en tant med pistol. En av killarna, Miguel, slår ner tanten bakifrån, och en annan kille kväver henne. Zonborna och vakterna, alla beväpnade, rusar ut när larmet går. Miguel kommer undan, men zonborna skjuter ihjäl hans två kompisar. En äldre man råkar av misstag skjuta ihjäl en av vakterna. Alla lik läggs i sopsäckar och dumpas i containrar.
Miguel gömmer sig hemma hos en familj i zonen, men upptäcks av sonen i huset. Sonen bestämmer sig för att hjälpa Miguel. Polis anländer till zonen, vilket inte uppskattas. Zonborna har papper på att de ska hålla efter sig själva - medan poliserna förstås inte tycker att de ska stå över lagen och tro att de kan mörda inkräktare. Fast kommissarien, eller vad han är, är inte mycket bättre själv, och spöar skiten ur Miguels morsa som oroligt väntar utanför murarna. Och så spårar våldstendenserna ur totalt i zonen, som förvandlats till en fasciststat.
Jag har ingen aning om La Zona existerar i den här formen i verkligheten, men det känns inte helt otroligt - och liknande frizoner för Det Vackra Folket finns världen över. Men jag tycker nog att LA ZONA, själva filmen, alltså, är mer intressant än bra. För nog är det en intressant historia. Men jag tycker att filmen haltar lite dramaturgiskt sett. Det är en väldigt dramatisk berättelse - som till stor del saknar dramatik. Visst märks det när det ska vara dramatiskt, men det vill sig inte riktigt. Filmmusiken består till större delen av saggig stråkmusik, som för att understryka att det minsann är en seriös film, och detta bidrar inte till dramatiken. Vidare finns här ett par märkligheter i berättandet som fick mig att undra om det saknades en snutt här och var, men det är säkert ett medvetet grepp.
LA ZONA ligger hela tiden väldigt nära att vara en mycket bra film, men jag anser inte att den lyckas klättra över ribban.
Innan filmen visades förresten en trailer för FISHY, Maria Bloms kommande film. Oj. Det är något visst med filmer man spontant tycker illa om bara efter att ha sett trailern. Det här är så fult att klockorna stannar. Är den månne filmad på reversalfilm?
Pris i bland annat Venedig (bästa debutfilm) har den fått, den här filmen om ett väldigt exklusivt bostadsområde i Mexico City. Zonen. Här bor de rika i sina flotta villor, omgärdade av flotta trädgårdar. Zonen i sig är omgärdad av höga murar och bevakas av vakter. Utanför murarna ligger resten av Mexico City som en enorm bubblande varböld.
En stormig natt välter en stor skylt på utsidan av muren, som raseras där skylten träffar. Strömmen går i övervaknings- kamerorna. Tre unga killar på utsidan bestämmer sig för att klättra in i zonen och stjäla, vilket de gör. Dock blir de påkomna av en tant med pistol. En av killarna, Miguel, slår ner tanten bakifrån, och en annan kille kväver henne. Zonborna och vakterna, alla beväpnade, rusar ut när larmet går. Miguel kommer undan, men zonborna skjuter ihjäl hans två kompisar. En äldre man råkar av misstag skjuta ihjäl en av vakterna. Alla lik läggs i sopsäckar och dumpas i containrar.
Miguel gömmer sig hemma hos en familj i zonen, men upptäcks av sonen i huset. Sonen bestämmer sig för att hjälpa Miguel. Polis anländer till zonen, vilket inte uppskattas. Zonborna har papper på att de ska hålla efter sig själva - medan poliserna förstås inte tycker att de ska stå över lagen och tro att de kan mörda inkräktare. Fast kommissarien, eller vad han är, är inte mycket bättre själv, och spöar skiten ur Miguels morsa som oroligt väntar utanför murarna. Och så spårar våldstendenserna ur totalt i zonen, som förvandlats till en fasciststat.
Jag har ingen aning om La Zona existerar i den här formen i verkligheten, men det känns inte helt otroligt - och liknande frizoner för Det Vackra Folket finns världen över. Men jag tycker nog att LA ZONA, själva filmen, alltså, är mer intressant än bra. För nog är det en intressant historia. Men jag tycker att filmen haltar lite dramaturgiskt sett. Det är en väldigt dramatisk berättelse - som till stor del saknar dramatik. Visst märks det när det ska vara dramatiskt, men det vill sig inte riktigt. Filmmusiken består till större delen av saggig stråkmusik, som för att understryka att det minsann är en seriös film, och detta bidrar inte till dramatiken. Vidare finns här ett par märkligheter i berättandet som fick mig att undra om det saknades en snutt här och var, men det är säkert ett medvetet grepp.
LA ZONA ligger hela tiden väldigt nära att vara en mycket bra film, men jag anser inte att den lyckas klättra över ribban.
Innan filmen visades förresten en trailer för FISHY, Maria Bloms kommande film. Oj. Det är något visst med filmer man spontant tycker illa om bara efter att ha sett trailern. Det här är så fult att klockorna stannar. Är den månne filmad på reversalfilm?
Skriven: 2008-08-01
