KUNG FU PANDA visades i Cannes, men jag missade den där. Vad som dock var anmärkningsvärt, var att ingen pratade om filmen i Cannes. Den enda kommentar jag fick av en kille som såg den, var "Jag skrattade två gånger".
...Således hade jag inte alltför höga förväntningar på filmen när jag slog mig ner på pressvisningen igår för att se den, i sin engelskspråkiga originalversion (den visas även dubbad till svenska).
Jack Black "är" (citationstecken, eftersom han gör rösten till en animerad figur) till den fete och klumpige pandan Po. Han jobbar i sin farsas nudelrestaurang (och av någon anledning är inte farsan en panda, jag begrep inte det här), men drömmer om att kunna kung fu. Hur ska han kunna lära sig det? I ett tempel häckar The Furious Five; Tigrinnan (Angelina Jolie gör rösten), Apan (Jackie Chan gör rösten), Ormen (Lucy Liu), Bönsyrsan (Seth Rogen) och Tranan (David Cross). Dustin Hoffman gör den vise sifun Shifu.
Enligt en legend ska en vis gammal sköldpadda utse den mäktigaste krigaren; The Dragon Warrior, och det råkar bli Po, eftersom han försökt ta sig in i templet på klantiga sätt och trillar in mitt bland de furiösa fem. Krigarna blir förbannade, inte fan kan väl den där late tjocksmocken vara Drakkrigaren? Samtidigt bryter sig den illasinnade snöleoparden Tai Lung ut ur ett fängelse. Han är den bäste kampsportaren och den värdige Drakkrigaren, och han är på väg till templet för att fajtas och leva jävel. Men Shifu är övertygad om att Po trots allt är den rätte, så det blir till att träna och komma i form...
Håller jag med killen jag pratade med i Cannes? Ja, faktiskt. Jag tror jag skrattade till två gånger under filmen. För nej, KUNG FU PANDA är inte speciellt kul. Visst, den är imponerande. Väldigt imponerande. Precis som RÅTTATOUILLE, som var mer tekniskt imponerande är rolig. KUNG FU PANDA, som liksom det mesta inom animerad film idag, är 3D-animerad, och det är rasande skickligt gjort. Det är väldigt snyggt och kung fu-striderna är otroligt väl genomförda.
Och det är en trevlig film. Trevlig.
Men trevlig och imponerande innebär inte detsamma som kul. Jag vet inte, de andra på pressvisningen höll inte med mig, de hävdade att de hade skrattat, men en tjock panda som snabbt blir andfådd är väl bara roligt en gång. Det är väldigt mycket fajting, men jag tyckte allt att KUNG FU PANDA blev lite tjatig - och seg.
En annan grej som slog mig: en av poängerna med martial arts-filmer, är att det är levande människor som utför de tuffa, avancerade och graciösa rörelserna. Precis som dans. Animerad kung fu blir inte samma sak - precis som animerad dans. Faktum är att jag var tvungen att se om Shaw Brothers-klassikern MASTER KILLER (THE 36:TH CHAMBER OF SHAOLIN) från 1978 efter pressvisningen - för att få lite riktig kung fu. Visst är många kung fu-stilar och -rörelser inspirerade av olika djur, men...en orm som slåss? Va?
En grej jag dock tyckte var kul, var att mycket av handlingen kretsar kring en gammal skriftrulle som förvaras i vad som ser ut som en färgglad dildo. Alltså får vi se en panda kuta runt med en dildo i högsta hugg. Fräsigt.
En annan detalj: den 2D-animerade prologen - en av Pos hjältedrömmar - är mycket snyggare än resten av filmen. Ja, jag är rätt trött på plastiga 3D-animationer nu. Jag föredrar hederlig, gammaldags tecknad film - med känsla i linjerna.
Tyvärr kan jag inte sätta ett speciellt högt betyg, men jag uppskattar verkligen att det har gjorts en stor kung fu-film riktad till barn! Inga BRÖDERNA LEJONHJÄRTA eller VILSE I PANNKAKAN här inte, utan här får ungarna vad de behöver TVÅ det som i videons barndom kallades "karatefilm"!
...Således hade jag inte alltför höga förväntningar på filmen när jag slog mig ner på pressvisningen igår för att se den, i sin engelskspråkiga originalversion (den visas även dubbad till svenska).
Jack Black "är" (citationstecken, eftersom han gör rösten till en animerad figur) till den fete och klumpige pandan Po. Han jobbar i sin farsas nudelrestaurang (och av någon anledning är inte farsan en panda, jag begrep inte det här), men drömmer om att kunna kung fu. Hur ska han kunna lära sig det? I ett tempel häckar The Furious Five; Tigrinnan (Angelina Jolie gör rösten), Apan (Jackie Chan gör rösten), Ormen (Lucy Liu), Bönsyrsan (Seth Rogen) och Tranan (David Cross). Dustin Hoffman gör den vise sifun Shifu.
Enligt en legend ska en vis gammal sköldpadda utse den mäktigaste krigaren; The Dragon Warrior, och det råkar bli Po, eftersom han försökt ta sig in i templet på klantiga sätt och trillar in mitt bland de furiösa fem. Krigarna blir förbannade, inte fan kan väl den där late tjocksmocken vara Drakkrigaren? Samtidigt bryter sig den illasinnade snöleoparden Tai Lung ut ur ett fängelse. Han är den bäste kampsportaren och den värdige Drakkrigaren, och han är på väg till templet för att fajtas och leva jävel. Men Shifu är övertygad om att Po trots allt är den rätte, så det blir till att träna och komma i form...
Håller jag med killen jag pratade med i Cannes? Ja, faktiskt. Jag tror jag skrattade till två gånger under filmen. För nej, KUNG FU PANDA är inte speciellt kul. Visst, den är imponerande. Väldigt imponerande. Precis som RÅTTATOUILLE, som var mer tekniskt imponerande är rolig. KUNG FU PANDA, som liksom det mesta inom animerad film idag, är 3D-animerad, och det är rasande skickligt gjort. Det är väldigt snyggt och kung fu-striderna är otroligt väl genomförda.
Och det är en trevlig film. Trevlig.
Men trevlig och imponerande innebär inte detsamma som kul. Jag vet inte, de andra på pressvisningen höll inte med mig, de hävdade att de hade skrattat, men en tjock panda som snabbt blir andfådd är väl bara roligt en gång. Det är väldigt mycket fajting, men jag tyckte allt att KUNG FU PANDA blev lite tjatig - och seg.
En annan grej som slog mig: en av poängerna med martial arts-filmer, är att det är levande människor som utför de tuffa, avancerade och graciösa rörelserna. Precis som dans. Animerad kung fu blir inte samma sak - precis som animerad dans. Faktum är att jag var tvungen att se om Shaw Brothers-klassikern MASTER KILLER (THE 36:TH CHAMBER OF SHAOLIN) från 1978 efter pressvisningen - för att få lite riktig kung fu. Visst är många kung fu-stilar och -rörelser inspirerade av olika djur, men...en orm som slåss? Va?
En grej jag dock tyckte var kul, var att mycket av handlingen kretsar kring en gammal skriftrulle som förvaras i vad som ser ut som en färgglad dildo. Alltså får vi se en panda kuta runt med en dildo i högsta hugg. Fräsigt.
En annan detalj: den 2D-animerade prologen - en av Pos hjältedrömmar - är mycket snyggare än resten av filmen. Ja, jag är rätt trött på plastiga 3D-animationer nu. Jag föredrar hederlig, gammaldags tecknad film - med känsla i linjerna.
Tyvärr kan jag inte sätta ett speciellt högt betyg, men jag uppskattar verkligen att det har gjorts en stor kung fu-film riktad till barn! Inga BRÖDERNA LEJONHJÄRTA eller VILSE I PANNKAKAN här inte, utan här får ungarna vad de behöver TVÅ det som i videons barndom kallades "karatefilm"!
Skriven: 2008-07-18
