Järnmannens karriär i Sverige har väl inte varit någon höjdare. Åren runt 1980 figurerade han i den kortlivade tidningen Atlantic Special, där han delade utrymmet med Spökryttaren. Det jag främst kommer ihåg från denna tidning var att slarvpellarna på Atlantic Förlag kastade om ordningen på två avsnitt, så att vi fick läsa slutet före början. Typiskt Atlantic. Det är möjligt att han dykt upp tidigare i de svartvita Marveltidningarna som kom på 60-talet, och han har säkert förekommit i Semics och Egmonts senare Marvelutgivning, men själv läste jag bara serierna i Atlantic Special - därför har jag ingen större koll på Tony Stark, alias Järnmannen, och hans liv och leverne.
...Bortsett från grunderna: han är stenrik, har hjärtproblem och kämpar mot sin alkoholism. Oj, där fick Stan Lee verkligen till det när det gäller superhjältar med personliga problem.
Att det skulle göras långfilm på Järnmannen får väl anses ganska överraskande. Han tillhör inte de mest välkända hjältarna, allra minst utanför USA, och han är långt ifrån lika tacksam att göra något intressant av, som Spindelmannen och Läderlappen.
Men anlitar man Robert Downey Jr till huvudrollen är man redan där halvvägs hemma. Stoppa in ett ytterligare gäng bra skådisar, en story som håller, bra effekter och feta robotslagsmål, så är man hemma.
Det tekniska geniet Tony Stark är boss för Stark Industries. Han är en playboy som gillar brudar och whisky, och han tillverkar högteknologiska vapen som används "i fredens tjänst". Stark är en cynisk och nonchalant snubbe. Gwyneth Paltrow är hans assistent Pepper Potts som håller efter honom, och Jeff Bridges är hans partner Obadiah Stane.
Men en dag bär det sig inte bättre än att Stark blir kidnappad av illasinnade svartmuskiga män i Afghanistan. De vill att han ska bygga det nya supervapnet Jericho åt dem. Stark sätter igång att bygga i grottan där han sitter inspärrad, men inte fan bygger han ett vapen - vad hade egentligen de potentiella terroristerna tänkt sig? Nej, Stark snickrar ihop en skottsäker robotdräkt, bryter sig ut och flyger hem.
Väl hemma blir Stark en ny människa. Nu blir det budskap och grejor, eftersom han inser att hans vapen inte alls gagnar freden, utan tvärtom. Han bygger sig en ny, flottare robotdräkt och blir Iron Man - alla gamla superhjältar får ju numera behålla sina engelska namn i Sverige. Partnern Stane gillar inte att Stark nu är snäll och omtänksam, så han förser fienden med vapen från Stark Industries - och han bygger en ännu större robotdräkt åt sig själv.
Tony Stark kommer på att han inte bara blivit en fredlig man med hjärta, han är nog allt betuttad i fröken Potts också. Och hon är förstås också hemligt kär i sin chef. Men de kommer inte så långt på kärleksfronten, eftersom Stark måste bli Iron Man, flyga iväg och spöa terrorister, innan det är dags för ett fläskigt robotslagsmål.
Robert Downey Jr är lysande i huvudrollen. Väldigt bra. Kul repliker, och kul att det inte är ännu en förvirrad tonåring som försetts med superkrafter, utan en vuxen karl. Okej, han har ju egentligen inga superkrafter, han fuskar med en dräkt, men ändå. Jeff Bridges - som jag först inte kände igen - ser gigantisk och obehaglig ut. Paltrow är ovanligt älskvärd. Många kul scener när Stark testar sin dräkt, massor av destruktionsorgier, distade elgitarrer på soundtracket - och alla filmer som innehåller scener där män i robotdräkter slår varandra i skallen med bilar är bra per automatik. Dessutom är regissören Jon Favreau en gammal Marvelfanatiker, det är möjligt att IRON MAN hade blivit skit i mindre kompetenta händer.
Stan Lee har förresten sin bästa cameo hittills - som Hugh Hefner!
Den bästa superhjältefilm som gjorts är fortfarande SPIDER-MAN 2. Men IRON MAN kommer ångande hack i häl. Väldigt underhållande film, jag ser fram emot en uppföljare.
För att sammanfatta: IRON MAN rockar - hårt!
(Biopremiär 1/5)
Mottagandet i svensk press blev lite märkligt. Michael Tapper gillar filmen i Sydsvenskan. I Svenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad är man svalare, medan DN av någon anledning inte gillar filmen. Mer positiva är man i danska Politiken och norska Dagbladet.
Skrivet av Pidde Andersson 30 april 2008 klockan 22:12
