LOST BOYS: THE TRIBE (Warner)
Även om ni inte märker det, känns det som om jag håller på att upprepa mig här. Jag gjorde nämligen en intervju med Corey Feldman i höstas, och den kommer att dyka upp i Allt Om Film vad det lider. Men, för att slippa skriva vissa grejor en gång till, kör jag här inledningen på min artikel:
"1987 - året då det kom två stora vampyrfilmer. Dels Kathryn Bigelows omhuldade klassiker NEAR DARK (NATTEN HAR SITT PRIS), som alla skräckfilmsfans älskade - och dels vampyrfilmernas motsvarighet till boybands: Joel Schumachers THE LOST BOYS, vilken alla yngre tjejer ville se för att dregla över Kiefer Sutherland, som lanserades som en ganska osannolik sexsymbol (herregud, han såg ju ut som en tonårig Emil i Lönneberga med misslyckad frisyr). Men medan NEAR DARK analyserades - och fortfarande analyseras - sönder och samman av filmhistoriker i böcker och artiklar, glömdes THE LOST BOYS bort...
...För att drygt tio år senare återupptäckas och utses till något slags kultfilm, ofta av folk som var för unga för att se filmen på bio 1987. Man började citera repliker ("Death by stereo!") och Corey Feldman - ena halvan av the Frog Brothers, filmens största behållning - omvärderades och började nästan betraktas som något slags obskyr Hollywoodhjälte."
Se detta som ett smakprov, reklam, en lömsk taktik för att ni ska köpa tidningen för att kunna läsa resten av texten (i vilken Jess Franco nämns flera gånger).
21 år efter originalet har vi här uppföljaren LOST BOYS: THE TRIBE, som är producerad direkt för DVD, men som biovisades - och fick sin Sverigepremiär - på Fantastisk Filmfestival med Feldman och genomtrevlige regissören PJ Pesce närvarande.
Jag har alltså aldrig varit någon fan av THE LOST BOYS, det känns som om jag är ett par år för gammal, så jag hade inga som helst förväntningar på uppföljaren. Och mina förväntningar infriades.
Ett ungt syskonpar, en kille och en tjej, anländer till en liten håla för att bo hos en gammal släkting. Det visar sig att det härjar ett gäng unga, "coola" vampyrer där, och våra hjältar får problem med att stå emot frestelsen att joina vampyrerna. Tack och lov kommer Corey Feldman till undsättning - han återkommer som Edgar Frog, en av bröderna Frog; den första filmens största behållning. Hans första replik lyder "I’m Edgar Frog - surfboard shaper and vampire hunter!" Feldman ser nästan exakt likadan ut som förra gången, och han pratar med en märklig guttural röst.
Det blir lite tjubang, en del splatter och Tom Savini får sitt huvud avslitet redan i prologen, och det är förvånansvärt mycket naket och sex, vilket Pesce sa sig ha blivit tvingad att stoppa in - men samtidigt verkar han inte ha protesterat, den gode regissören.
Jag pratade med PJ Pesce en hel del om allt möjligt, och det framgick klart och tydligt att han inte var så nöjd med Warner Premieres (Warners direkt-på-DVD-etikett) behandling av filmen. Det ändrades friskt i filmen. Men det har ändå blivit en okej liten film för soffan i hemmet. En film att dricka pilsner till och skrocka lite emellanåt. Och det är nog en fördel om man inte är en beundrare av originalfilmen. Den här rullen är inte speciellt bra, men den är inte tråkig.
Kiefer Sutherlands halvbror Angus har en rätt stor roll, Corey Haim från första filmen dyker upp ett par sekunder (men det fattade inte jag när jag såg filmen, mitt pucko), och i en rolig liten scen parodieras den barbröstade saxofonisten från originalet.
Även om ni inte märker det, känns det som om jag håller på att upprepa mig här. Jag gjorde nämligen en intervju med Corey Feldman i höstas, och den kommer att dyka upp i Allt Om Film vad det lider. Men, för att slippa skriva vissa grejor en gång till, kör jag här inledningen på min artikel:
"1987 - året då det kom två stora vampyrfilmer. Dels Kathryn Bigelows omhuldade klassiker NEAR DARK (NATTEN HAR SITT PRIS), som alla skräckfilmsfans älskade - och dels vampyrfilmernas motsvarighet till boybands: Joel Schumachers THE LOST BOYS, vilken alla yngre tjejer ville se för att dregla över Kiefer Sutherland, som lanserades som en ganska osannolik sexsymbol (herregud, han såg ju ut som en tonårig Emil i Lönneberga med misslyckad frisyr). Men medan NEAR DARK analyserades - och fortfarande analyseras - sönder och samman av filmhistoriker i böcker och artiklar, glömdes THE LOST BOYS bort...
Se detta som ett smakprov, reklam, en lömsk taktik för att ni ska köpa tidningen för att kunna läsa resten av texten (i vilken Jess Franco nämns flera gånger).
21 år efter originalet har vi här uppföljaren LOST BOYS: THE TRIBE, som är producerad direkt för DVD, men som biovisades - och fick sin Sverigepremiär - på Fantastisk Filmfestival med Feldman och genomtrevlige regissören PJ Pesce närvarande.
Jag har alltså aldrig varit någon fan av THE LOST BOYS, det känns som om jag är ett par år för gammal, så jag hade inga som helst förväntningar på uppföljaren. Och mina förväntningar infriades.
Ett ungt syskonpar, en kille och en tjej, anländer till en liten håla för att bo hos en gammal släkting. Det visar sig att det härjar ett gäng unga, "coola" vampyrer där, och våra hjältar får problem med att stå emot frestelsen att joina vampyrerna. Tack och lov kommer Corey Feldman till undsättning - han återkommer som Edgar Frog, en av bröderna Frog; den första filmens största behållning. Hans första replik lyder "I’m Edgar Frog - surfboard shaper and vampire hunter!" Feldman ser nästan exakt likadan ut som förra gången, och han pratar med en märklig guttural röst.
Det blir lite tjubang, en del splatter och Tom Savini får sitt huvud avslitet redan i prologen, och det är förvånansvärt mycket naket och sex, vilket Pesce sa sig ha blivit tvingad att stoppa in - men samtidigt verkar han inte ha protesterat, den gode regissören.
Jag pratade med PJ Pesce en hel del om allt möjligt, och det framgick klart och tydligt att han inte var så nöjd med Warner Premieres (Warners direkt-på-DVD-etikett) behandling av filmen. Det ändrades friskt i filmen. Men det har ändå blivit en okej liten film för soffan i hemmet. En film att dricka pilsner till och skrocka lite emellanåt. Och det är nog en fördel om man inte är en beundrare av originalfilmen. Den här rullen är inte speciellt bra, men den är inte tråkig.
Kiefer Sutherlands halvbror Angus har en rätt stor roll, Corey Haim från första filmen dyker upp ett par sekunder (men det fattade inte jag när jag såg filmen, mitt pucko), och i en rolig liten scen parodieras den barbröstade saxofonisten från originalet.
Skrivet av Pidde Andersson 13 december 2008 klockan 22:34
