torsdag 2 mars 2017

Bio: Rambo

Kampen för actionfilmens återkomst går vidare. Men det är hårt. En kompis som är B-filmsproducent i USA hävdar att action äntligen är tillbaka, men inte är det som förr. Som på 80-talet. Då actionfilmer verkligen främst var för grabbar som gillar att se andra grabbar rensa upp på de mest våldsamma sätt. Ja jösses, alla hårda killar försvann ju under 90-talet och ersattes av "söta" pojkar som försökte vara tuffa men känsliga och "mänskliga" (hur kul är det?), och filmerna blev alltmer artificiella med CGI-effekter och wirefights. Och de blev mer familjevänliga. Åtminstone i USA, där man tycker att det är familjevänligt om man inte svär och visar naket - om det sedan dödas till höger och vänster är inte så farligt. Den rätt vissna DIE HARD 4.0 är ett skräckexempel. Den hade kunnat heta vad som helst, den liknar ju ingen av de tidigare DIE HARD-filmerna.

Skräckfilm gick plötsligt och blev blodigare och våldsammare än någonsin, men actionfilmen har levt i skymundan. Vilket bl a beror på att det anses coolare att gilla skräckfilm, även bland kultureliten. Grabbaction är för korkade bönder och småkillar.

Därför känns nya RAMBO som en frisk fläkt. Faktiskt. En riktigt traditionell hjälte som skjuter först och frågar sedan - sådant gör honom unik år 2008.

Första filmen; FIRST BLOOD, är bra på riktigt. Den har dessutom det enastående ledmotivet "It’s a long road". RAMBO: FIRST BLOOD PART 2 har nog inte sådär jättemycket gemensamt med originalet, om man tänker efter. Mer än att John Rambo är en enstöring och en jävel på att kriga och hålla tunga automatvapen med en hand. Att han hämtar hem kvarglömda amerikanska krigsfångar från Vietnam hade jag inga större invändningar emot, sådant går hem i USA - även om många som förlorat släktingar i Vietnam kände sig förolämpade. Jag brukar strunta i politik och moral i underhållningsfilmer och -TV. Så länge det inte handlar om VILLE, VALLE & VIKTOR och annan vänsterpropaganda riktad till barn som är för små för att förstå.

Få filmer kan vara mer fel nuförtiden än RAMBO III där han hjälper talibaner (!) mot onda ryssar - ryssar som dragit sig ur Afghanistan när filmen väl hade premiär. Därför blir filmen rätt skojig. Dum är den också.

Och så kommer nu Sylvester Stallone klampande igen som 60-åring i en fjärde och sista Rambofilm, den första i egen regi - och helt otippat blev den bra. Filmen är producerad av Millennium, ett dotterbolag till B-filmsbolaget NU Image, och det brukar inte båda gott. Men RAMBO är det bästa de fått ur sig.

Det börjar bra: till förtexterna spelas "It’s a long road"! Och snart hittar vi Rambo i Thailand, där han jagar ormar och ser trött och sliten ut. Hans första replik i filmen är "Fuck off!".

Ett gäng godtrogna och hurtiga missionärer är på väg till Burma och vill ha Rambos hjälp. Rambo är väl inte sådär jätteintresserad. Missionärerna kommer till Burma och häckar i en by, där de läser bibeln för ungarna (jag har aldrig begripit hur det ska hjälpa människor som har det svårt, vore det inte bättre att satsa 100% på medicin och mat, och lite serietidningar till barnen?). Flera av de handikappade byborna spelas av riktiga krigsoffer med bortskjutna armar och ben.

Men så dyker väldigt onda burmanesiska soldater i mustasch upp och massakrerar byn och tillfångatar missionärerna och Snygga Bruden som är med dem.

Då jävlar! Då åker Rambo dit för att rädda Snygga Bruden, och med sig har han ett gäng riktiga hårdingar, varav ett par bär stekmössa. De pangar burmaneser hejvilt, alla utom Rambo. Han dödar dem med kniv och sin pilbåge eller sliter av struphuvdet på dem med bara händerna, innan han får nog och får tag på en stor kanon och skjuter ner allt och alla.

Huvuden exploderar, kroppsdelar flyger åt alla håll, blodkaskaderna är enorma (med lite hjälp av CGI). RAMBO är nog en av de våldsammaste och blodigaste actionfilmer jag sett. Åtminstone när det gäller amerikansk mainstreamfilm. Och det är såklart hur tufft som helst. Inget fjantande om att tala de onda tillrätta. Pang i skallen, bara. Man jublar och hejar.

Jag kan se morgondagens recensioner i tidningarna framför mig. Svenska filmkritiker kommer att hata RAMBO. Sådant här får man ju absolut inte tycka om. Filmen kommer att kallas unken och politiskt suspekt. Men det skiter såklart jag i så länge jag har kul. Och kul är det även att Rambo plötsligt hamnat på samma sida som rödvinsvänstern i höstas, då det blossade upp rejält i Burma. Vore festligt att se Stallone och Mikael Wiehe demonstrera sida vid sida!

RAMBO är den bästa filmen i serien sedan FIRST BLOOD; den är betydligt bättre än tvåan och trean på alla sätt. Och extra plus för de fina slutscenerna som så tjusigt knyter ihop säcken till "It’s a long road".

Mitt slutbetyg blir självklart FYRA MUSTASCHPRYDDA, EXPLODERANDE HUVUDEN!
...Men nu är den stora frågan: NÄR KOMMER BRADDOCK IV?!! 







Skriven: 2008-03-06

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar