onsdag 1 mars 2017

Ett helt gäng DVD-recensioner

HUCKLEBERRY FINN AND HIS FRIENDS - THE COMPLETE SERIES
!
(PAN Vision)

FRÅN TV. 1980 gick den här tysk-kanadensiska serien som följetong i Sommarmorgon - och jag fullkomligt älskade den. Det gjorde alla andra ungar också, för den delen - alltmedan Mark Twain-puritaner klagade och tyckte att allt var fel. Jag läste även böckerna i den vevan, och hade inga invändningar. Det känns lite märkligt att se om serien 28 år senare. 26 avsnitt, jag har inte orkat se alla, men som vuxen har jag svårare för det här. Sammy Snyder som Tom Sawyer är en irriterande, lillgammal, vilt överspelande, grimaserande, gapig gosse. Och hela tiden kommer jag att tänka på Olle Hellboms Astrid Lindgren-filmer, som jag får utslag av idag. Och det har sin förklaring: på fjärde DVD:n ligger en bra, nygjord dokumentär, där man berättar att många av skådespelarna är dubbade tyskar. Ganska uppenbart när jag nu ser om serien. Sammy Snyder har förresten blivit en vuxen man med hästsvans.

MISSIONARY MAN
BETYG: 1

Action, 2007. Regi: Dolph Lundgren
I rollerna: Dolph Lundgren, Matthew Tompkins, James Chalke
Bonus: Trailers, bortklippta scener (Sony)

DIREKT PÅ DVD. Från förlöjligad biff med språkproblem till auteur. Manus, regi och huvudroll: Dolph Lundgren. Fast jag har alltid gillat Dolph, herregud, han är ju The Punisher, hade han haft en bättre agent borde han varit åtminstone lika stor som Van Damme.
Kommer ni ihåg Clint Eastwoods "Pale Rider"? Det är den där Clintan är Preacher, en spöklik revolverman som poserar som präst när han hjälper en liten by i terror. Jag började skratta när jag upptäckte att "Missionary Man" är en inofficiell remake på "Pale Rider"! Nästan scen för scen. Motorcykelburne Dolph hjälper indianerna i en liten stad, som terroriseras av maktlystna vita och ett gäng bikers. Dolph är antagligen ett spöke, han bär på en bibel som han citerar, och han spöar upp fulingar. Men nu är Dolphs alster inget vidare, det är en pretentiös och seg historia som dessutom lider av saggig musik och "polskt" foto; grått och blaskigt. Rejält med action blir det först mot det väldigt blodiga slutet. Fast Dolph själv, som nu är 50, ser bättre ut än någonsin, en riktigt stenhård karl, och hans röst påminner om James Coburn. Plus för att han bär läsglasögon.
P.S. Fick detta meddelande från regissören Jim Wynorski: "I'm currently working in the same editing room where Missionary Man was cut. Dolph apparently bought three giant Clint Eastwood posters and hung them on the walls during his stay."

THE BREED
BETYG: 1

Skräck, 2006. Regi: Nicholas Mastandrea
I rollerna: Michelle Rodriguez, Oliver Hudson, Taryn Manning
Bonus: Trailers (Nordisk)

DIREKT PÅ DVD. "Wes Craven presents." Att sätta en känd regissörs namn innan en filmtitel garanterar ingenting. I synnerhet inte Cravens, då han gjort fler ruttna filmer än bra. På "The breed", inspelad i Sydafrika, är han verkställande producent, det är allt. Redan under förtexterna kände jag att, nä, det här vill jag nog inte se - flygbilder på hav, båtar, öar, ackompanjerade av tjoflöjt, vad vi ska festa!-FM-rock. Fem ungdomar i 30-årsåldern anländer till en numera obebodd ö för att festa. En av dem är en jobbig svart singelkille - gissa vem som dör först! Ön är alls icke obebodd, tidigare har forskare där experimenterat med att genmanipulera hundar, och dessa mordiska djur är kvar. Fast de ser rätt snälla ut. De fem ointressanta huvudpersonerna festar (bra länge), och sedan kommer hundarna och lägger sordin på stämningen. Spännande? Nej. Tråkigt? Ja. Väldigt låg bodycount är det också. This movie is a dog.

N.P. MÖLLER - FASTIGHETSSKÖTARE, SÄSONG 1
!
(Auto Images)

FRÅN TV. Enorm svensk TV-succé från 1972 som kanske har lite kultstatus. 31 avsnitt blev det, här är de fem första. Håller serien än? Jag såg på Möller som barn, men jag gissar att jag inte kan ha begripit allt. Mina minnen är snarare baserade på parodin i Svenska MAD, som var textad på svenska - dialogen i pratbubblorna var på påhittad skånska. I början av 90-talet gick serien i repris, och jag insåg att det inte är den glada komedi jag hade för mig. Tvärtom är denna vardagsrealistiska dramaserie ofta ganska mörk - även om här finns mycket humor. Den mest ihågkomne rollfiguren, är Janne Malmsjö som fotbollsfanatikern Danskdödaren, en kille som visar sig vara en tragisk figur. Nisse Ahlroth som Möller är en sådan där ensam och snäll farbror som fortfarande finns kvar. Möllers Möllevången finns dock inte helt kvar. Ibland promenerar jag på Möllan, och bortsett från gatunamnen och vissa byggnader, känner jag inte igen mig. Det är andra tider nu. Bland det digra bonusmaterialet på dvd:n finns en guidning genom Möllan av idag.
Film och tv har en tendens att bli bättre och trevligare om det pratas skånska. Skåningar, framförallt malmöiter, lär uppskatta "N.P. Möller", i synnerhet de som såg den för 36 år sedan. Frågan är om serien går hem hos dagens okoncentrerade tv-publik.

ALREADY DEAD
BETYG: 3

Thriller, 2007. Regi: Joe Otting
I rollerna: Ron Eldard, Till Schweiger, Christopher Plummer
Bonus: Trailers, bortklippta scener (Sony)

DIREKT PÅ DVD. Det är sällan jag läser baksidestexten på filmer. Ofta avslöjar de för mycket, ibland stämmer de inte alls. Baksidestexten till "Already dead" är ganska intetsägande; liksom det trista omslaget ger den inte en vink om vad det här egentligen är. Vilket nästan var positivt. Jag vet inte själv hur mycket jag ska våga berätta här utan att förstöra storyn. Men: filmen inleder otroligt svagt. Sexton sega minuter under vilka vi får följa en man på väg någonstans, varvat med flashbackbilder på hur hans son mördas och hans fru misshandlas. Mannen kommer fram, instrueras att gå in i ett rum - och plötsligt befinner vi oss i ett "Hostel"-helvete. Fast bättre. Mannen är ute efter hämnd och har betalat mycket pengar för att få denna. Men hur långt är han villig att gå? Visst, jag räknade snart ut många av överraskningarna, men "Already dead" höjer sig en aning över konkurrensen. Aningen pretto emellanåt. Manuset är skrivet av en kille som brukar regissera "CSI". OBS att filmen är snaskigare och våldsammare än förpackningen låter påskina.
Skrivet av Pidde Andersson 23 februari 2008 klockan 01:21

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar