Avdelningen snälla vampyrer:
Innan en pressvisning förra veckan, sa den unge mannen som är head honcho på Filmstaden i Malmö - vi kan kalla honom "Alex Kugelberg"* - att det drällt i en massa tonårstjejer och undrat över premiären på TWILIGHT, som om det vore årets största premiär. Och efter visningen av vad det nu var förra veckan, THE WACKNESS tror jag det var, kom det in ett par å deras dotters vägnar och frågade om samma film, eftersom hon - dottern alltså - hade läst TWILIGHT-böckerna tre gånger sedan hon fick dem i present i september.
Vad är då det här TWILIGHT? Hur skulle jag kunna veta det? Jag noterade att Science Fiction-bokhandeln bullat upp med en massa exemplar av den engelska utgåvan av boken inför premiären. "Om jag kunde drömma" heter visst första boken i svensk utgåva, snacka om lam titel. Enligt bioannonserna har de här böckerna sålt hur många miljoner exemplar som helst. Men jag har helt missat hajpen. Efter att ha sett filmen förstår jag varför. I det här fallet tillhör jag fel målgrupp så att det visslar om det - jag är så fel som det bara går att bli.
TWILIGHT handlar om en sjuttonårig tjej från Arizona som efter sina föräldrars skilsmässa flyttar hem till farsan, en polis som bor i en liten, liten håla någonstans i norra USA; 3120 invånare ska det vara, vilket inte hindrar hålan från att ha en highschool med hundratals elever.
Tjejen - Bella - är blek och butter och ganska introvert. Men första dagen i skolan får hon syn på Edward, en kille som de andra tjejerna tycker är en vandrande sexbomb, men helt omöjlig att få kontakt med och inte värd att ödsla energi på. Bella tycker att Edward är mystisk och spännande och det bär sig inte bättre än att hon får ihop det med grabbhalvan.
Samtidigt hittas en rad lemlästade lik här och var i staden och polisen misstänker att det är ett rovdjur som är i farten. Men vi vet ju bättre - självklart är det illasinnade vampyrer som härjar. Men! Det är inte Edward och hans trevliga vampyrfamilj (pappa doktorn, helyllemorsan, de käcka syskonen, vilka alla levt i hundra år eller mer). Det har dykt upp tre nya, onda vampyrer i trakten. Edward och hans gäng är snälla och dödar bara djur och försöker leva ett normalt liv i villa och grejor.
...Och det här är...jävligt tamt. TWILIGHT känns verkligen som en film för unga tonårstjejer - det här är Wahlströms med röda ryggar. Rollfigurerna saknar större personlighet, de finns bara där för att småtjejerna ska sukta efter fotomodellpojkarna som leker sorgsna vampyrer. Robert Pattinson som spelar Edward ser ut som om han ska börja gråta hela tiden - dessutom ser han rätt fånig ut med sin bleka hy och mörka ögonbryn. Mystiskt androgyn. Hans farsa doktorn ser så rolig ut att flera i publiken på pressvisningen började skratta. Och vampyrbrorsan ser ut som den där fånen som sjunger i BWO. De är totalt hopplösa.
Varför Bella blir kär i Edward förstår jag inte, eftersom han inte gör något speciellt mer än att gå omkring och är konstig och sur. Men han är väl "spännande".
Vampyrmytologin är också rätt underlig här, det är inte en siffra rätt. Många vampyrfilmer har de senaste åren ändrat på mytologin, men här är det rätt obegripligt. Vampyrerna kan vistas ute dagtid, de syns i speglar, det är okänsliga för kristna symboler och vitlök, de har inga synliga huggtänder - och det konstigaste av allt, är att om de utsätts för direkt solsken, glittrar deras hy som diamanter! Nej, det brinner inte upp eller exploderar eller torkar ut till stoft, nej, de...glittrar...som diamanter. "You’re beautiful!" stånkar Bella när hon får se detta efter att Edward visat sin hemlighet. Men han tycker att det är pest. Och jag fattar inte vad som pågår.
Nå, allt det här hade väl varit okej - för visst är det okej med naiv romantik för småtöser - om det inte vore för flera fundamentala brister:
TWILIGHT är nämligen till stora delar lätt inkompetent gjord. Det är precis som om manusförfattarin-nan Melissa Rosenberg och regissören Catherine Hardwicke inte vet hur man gör film, hur man berättar. Det finns ingen som helst dramatik i scenerna, ingen humor, ingen spänning, ingen åtrå mellan rollfigurerna. Alldeles för ofta stannar filmen upp totalt för lååånga scener med lååång dialog, som känns som hämtad direkt från boken. Istället för att man får se i bild vad som sker, hur Bella uppfattar händelserna, förklaras allt i styltig dialog som inte framförs med någon större inlevelse. På ett ställe i filmen sitter Bella och Edward i en skog och pratar hur länge som helst utan att det händer någonting - mer än att de pratar.
Långt är det också, strax över två timmar. Man hade utan vidare kunnat kapa filmen med minst en halvtimme utan att förlora någonting. Och det är rätt tråkigt. Segt.
I filmen förekommer ett par indianer som bor i ett reservat, vilket gör mig lite intresserad - vilka är de? Men de fuskas bort. Och scenerna med Billy Burke som Bellas farsa är bättre än resten av filmen. Ibland sitter de på en sylta som får mig att tänka på TWIN PEAKS, men de udda figurerna där görs det ingenting av.
TWILIGHT känns som pilotavsnittet till en TV-serie jag inte vill se. Detta intryck förstärks av eftertexterna, vilka är utformade just som fötexterna till en TV-serie med bilder på de medverkande, med deras namn utskrivna.
Här finns även en rätt konstig scen där de snälla vampyrerna får för sig att spela baseball i åskväder - vilket tydligen är en tradition. Fast just här måste jag tillstå att den unga vampyrsyrran Alice är att sexig när hon strajkar poser innan hon pitchar, men ena benet utsträckt i luften och slowmotion och grejor. Men det säger nog rätt mycket om mig.
Slutligen, det märkligaste av allt: av någon outgrundlig anledning har TWILIGHT försetts med en 15-årsgräns. Va? Målgruppen här är 13-14-åriga flickor. Detta är en totalt harmlös, mesig vampyrfilm utan speciellt mycket blod eller våld. Först på slutet blir det lite valhänt action när de snälla vampyrerna fajtas med en av de onda. Av någon anledning sänktes åldersgränsen på brutala QUANTUM OF SOLACE till 11, och THE WACKNESS som handlar om droger och vuxna teman fick en sjuårsgräns. Varför fick TWILIGHT vuxengräns? Är det bara för att vampyrer klassas som skräck, även om det inte är skräck när det här?
Detta är en väldigt fjöntig film. Dock inte tillräckligt usel för att få en etta i betyg.
Nu tycker kanske en del läsare att jag i egenskap av 40-årig man inte ska komma här och tycka och fördöma. Och javisst, dessa läsare har rätt. Jag erkänner villigt att jag är alldeles för gammal och av fel kön - och att jag inte fattar grejen. Däremot kan jag skilja en klantigt hoptotad film från en välgjord. I alla fall för det mesta.
*Eftersom han heter så.
Innan en pressvisning förra veckan, sa den unge mannen som är head honcho på Filmstaden i Malmö - vi kan kalla honom "Alex Kugelberg"* - att det drällt i en massa tonårstjejer och undrat över premiären på TWILIGHT, som om det vore årets största premiär. Och efter visningen av vad det nu var förra veckan, THE WACKNESS tror jag det var, kom det in ett par å deras dotters vägnar och frågade om samma film, eftersom hon - dottern alltså - hade läst TWILIGHT-böckerna tre gånger sedan hon fick dem i present i september.
Vad är då det här TWILIGHT? Hur skulle jag kunna veta det? Jag noterade att Science Fiction-bokhandeln bullat upp med en massa exemplar av den engelska utgåvan av boken inför premiären. "Om jag kunde drömma" heter visst första boken i svensk utgåva, snacka om lam titel. Enligt bioannonserna har de här böckerna sålt hur många miljoner exemplar som helst. Men jag har helt missat hajpen. Efter att ha sett filmen förstår jag varför. I det här fallet tillhör jag fel målgrupp så att det visslar om det - jag är så fel som det bara går att bli.
TWILIGHT handlar om en sjuttonårig tjej från Arizona som efter sina föräldrars skilsmässa flyttar hem till farsan, en polis som bor i en liten, liten håla någonstans i norra USA; 3120 invånare ska det vara, vilket inte hindrar hålan från att ha en highschool med hundratals elever.
Tjejen - Bella - är blek och butter och ganska introvert. Men första dagen i skolan får hon syn på Edward, en kille som de andra tjejerna tycker är en vandrande sexbomb, men helt omöjlig att få kontakt med och inte värd att ödsla energi på. Bella tycker att Edward är mystisk och spännande och det bär sig inte bättre än att hon får ihop det med grabbhalvan.
Samtidigt hittas en rad lemlästade lik här och var i staden och polisen misstänker att det är ett rovdjur som är i farten. Men vi vet ju bättre - självklart är det illasinnade vampyrer som härjar. Men! Det är inte Edward och hans trevliga vampyrfamilj (pappa doktorn, helyllemorsan, de käcka syskonen, vilka alla levt i hundra år eller mer). Det har dykt upp tre nya, onda vampyrer i trakten. Edward och hans gäng är snälla och dödar bara djur och försöker leva ett normalt liv i villa och grejor.
...Och det här är...jävligt tamt. TWILIGHT känns verkligen som en film för unga tonårstjejer - det här är Wahlströms med röda ryggar. Rollfigurerna saknar större personlighet, de finns bara där för att småtjejerna ska sukta efter fotomodellpojkarna som leker sorgsna vampyrer. Robert Pattinson som spelar Edward ser ut som om han ska börja gråta hela tiden - dessutom ser han rätt fånig ut med sin bleka hy och mörka ögonbryn. Mystiskt androgyn. Hans farsa doktorn ser så rolig ut att flera i publiken på pressvisningen började skratta. Och vampyrbrorsan ser ut som den där fånen som sjunger i BWO. De är totalt hopplösa.
Varför Bella blir kär i Edward förstår jag inte, eftersom han inte gör något speciellt mer än att gå omkring och är konstig och sur. Men han är väl "spännande".
Vampyrmytologin är också rätt underlig här, det är inte en siffra rätt. Många vampyrfilmer har de senaste åren ändrat på mytologin, men här är det rätt obegripligt. Vampyrerna kan vistas ute dagtid, de syns i speglar, det är okänsliga för kristna symboler och vitlök, de har inga synliga huggtänder - och det konstigaste av allt, är att om de utsätts för direkt solsken, glittrar deras hy som diamanter! Nej, det brinner inte upp eller exploderar eller torkar ut till stoft, nej, de...glittrar...som diamanter. "You’re beautiful!" stånkar Bella när hon får se detta efter att Edward visat sin hemlighet. Men han tycker att det är pest. Och jag fattar inte vad som pågår.
Nå, allt det här hade väl varit okej - för visst är det okej med naiv romantik för småtöser - om det inte vore för flera fundamentala brister:
TWILIGHT är nämligen till stora delar lätt inkompetent gjord. Det är precis som om manusförfattarin-nan Melissa Rosenberg och regissören Catherine Hardwicke inte vet hur man gör film, hur man berättar. Det finns ingen som helst dramatik i scenerna, ingen humor, ingen spänning, ingen åtrå mellan rollfigurerna. Alldeles för ofta stannar filmen upp totalt för lååånga scener med lååång dialog, som känns som hämtad direkt från boken. Istället för att man får se i bild vad som sker, hur Bella uppfattar händelserna, förklaras allt i styltig dialog som inte framförs med någon större inlevelse. På ett ställe i filmen sitter Bella och Edward i en skog och pratar hur länge som helst utan att det händer någonting - mer än att de pratar.
Långt är det också, strax över två timmar. Man hade utan vidare kunnat kapa filmen med minst en halvtimme utan att förlora någonting. Och det är rätt tråkigt. Segt.
I filmen förekommer ett par indianer som bor i ett reservat, vilket gör mig lite intresserad - vilka är de? Men de fuskas bort. Och scenerna med Billy Burke som Bellas farsa är bättre än resten av filmen. Ibland sitter de på en sylta som får mig att tänka på TWIN PEAKS, men de udda figurerna där görs det ingenting av.
TWILIGHT känns som pilotavsnittet till en TV-serie jag inte vill se. Detta intryck förstärks av eftertexterna, vilka är utformade just som fötexterna till en TV-serie med bilder på de medverkande, med deras namn utskrivna.
Här finns även en rätt konstig scen där de snälla vampyrerna får för sig att spela baseball i åskväder - vilket tydligen är en tradition. Fast just här måste jag tillstå att den unga vampyrsyrran Alice är att sexig när hon strajkar poser innan hon pitchar, men ena benet utsträckt i luften och slowmotion och grejor. Men det säger nog rätt mycket om mig.
Slutligen, det märkligaste av allt: av någon outgrundlig anledning har TWILIGHT försetts med en 15-årsgräns. Va? Målgruppen här är 13-14-åriga flickor. Detta är en totalt harmlös, mesig vampyrfilm utan speciellt mycket blod eller våld. Först på slutet blir det lite valhänt action när de snälla vampyrerna fajtas med en av de onda. Av någon anledning sänktes åldersgränsen på brutala QUANTUM OF SOLACE till 11, och THE WACKNESS som handlar om droger och vuxna teman fick en sjuårsgräns. Varför fick TWILIGHT vuxengräns? Är det bara för att vampyrer klassas som skräck, även om det inte är skräck när det här?
Detta är en väldigt fjöntig film. Dock inte tillräckligt usel för att få en etta i betyg.
Nu tycker kanske en del läsare att jag i egenskap av 40-årig man inte ska komma här och tycka och fördöma. Och javisst, dessa läsare har rätt. Jag erkänner villigt att jag är alldeles för gammal och av fel kön - och att jag inte fattar grejen. Däremot kan jag skilja en klantigt hoptotad film från en välgjord. I alla fall för det mesta.
*Eftersom han heter så.
(Biopremiär 21/11)
De svenska kritikerna blev väl inte utom sig av lycka. Tvåor sattes i HD och Kristansdagsbladet, treor i DN, Svenskan och Sydsvenskan. TT:s recensent i Kristiansdbladet påpekar dock att för vissa i målgruppen kommer inte en femma att räcka i betyg.
Skrivet av Pidde Andersson 20 november 2008 klockan 00:05
