torsdag 2 mars 2017

Bio: En tomtesaga

Finsk julfilm anpassad för en internationell marknad, kan det vara något?
Tja... Det kan det nog.
Fast jag måste ju säga att jag var måttligt intresserad när jag slog mig ner för att se filmen. Det lät ju inte speciellt lockande. Fördomsfull som jag är förväntade jag mig en finsk orgie i julångest. Och jag visste inte riktigt vad det skulle handla om. Affischen ser ut som... Jag vet inte. En kille speglar sig i en sjö och spegelbilden är jultomten. Lite grann som Crystal Lake, men utan Jason som spegelbild.
Filmen börjar med förtexter på engelska. Kort därpå visar det sig att filmen är dubbad till svenska. Finsk film dubbad till svenska har jag aldrig sett tidigare - men jag vande mig ganska snabbt. Det blev inte så hemskt som jag befarade - och det finska språkets automatiska koppling till ångest försvann: som barn på 70-talet fick jag ofta stå ut med en massa trista barnprogram på finska eller finlandssvenska. Av någon anledning var det mycket finsk barn-TV då. Jag fattade aldrig varför, jag hade aldrig stött på en riktig finne i Skåne. Barnprogrammen gjorde mig rädd för finnar.
Nåväl. EN TOMTESAGA handlar om stackars föräldralösa Nikolas som bor långt, långt uppe i norra Finland, kanske till och med Lappland, där filmen är inspelad. Det verkar vara 1800-tal. Invånarna i den lilla, lilla byn turas om att ta hand om Nikolas, ett år i taget. Grabben gillar att tälja figurer och varje julafton smyger han runt på natten och lägger trägubbar utanför byns hus.
En tag kommer den slemme snickaren Isak, som är ond och vresig och ser ut som Rolf Lassgård i hårdrocksperuk. Isak tvingar till sig vårdnaden av Nikolas och ska göra en karl av valpen - vilket innebär att Nikolas tvingas slava i Isaks verkstad belägen i källaren i hans snöiga och ensliga hus som ligger ännu längre norrut.
Men efter några år visar det sig att Isak egentligen är snäll. Isaks försvunna söner dyker upp och hämtar gubben, och den nu vuxne och skäggige Nikolas får ta över verkstaden. Nikolas ägnar all sin tid åt att snida julklappar, han skaffar sig en röd dräkt (eftersom renarna bara lyder om han bär rött), och så tar myten sin början.
EN TOMTESAGA ä ett sammelsurium av olika tomtemyter. Röd Coca-Cola-tomte, nordiska traditioner, namnet Nikolas från Tyska legender och så vidare. Men det blir rätt intressant - jag skulle kunna köpa den här storyn som sann. Det enda som ringer lite fel för mig som svensk, är slutscenen med tomten flygande på himlen med sitt renspann.
Det här är en överraskande påkostad film, åtminstone ser den så ut. Det är väldigt snyggt och stämningsfullt foto och musiken framförs av symfoniorkester. Det märks att man satsat på den amerikanska marknaden, utan att det för den delen blir speciellt amerikaniserat och äckligt julsentimentalt. Fast filmen är inte det minsta rolig, den är helt humorbefriad. Spännande är det nog inte heller, möjligen lite otäckt för små barn när den elake Isak dyker upp.
Jag vet inte riktigt vad jag ska sätta för betyg på det här. Det är trevligt och jag kan mycket väl tänka mig att barn slukar filmen med tindrande ögon. Jag sätter en generisk trea.
 




(Biopremiär 28/11)
Det blev mest tvåor och treor till EN TOMTESAGA i DNSvenskan och Sydsvenskan.
Skrivet av Pidde Andersson 29 november 2008 klockan 17:43

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar