BOXTIPS
WILL FERRELL: THE WILL-ARIOUS COLLECTION
(Paramount)
!
På Youtube kan man hitta det föredrag, eller vad man ska kalla det, som Will Ferrell höll i Lund i somras. Fantastiskt roligt. Om man undrar varför Ferrell blev inbjuden till Lund, kan man skaffa den här boxen med tre av hans filmer.
"A night at the Roxbury" avskyddes av i princip samtliga kritiker när den kom 1998. Filmen bygger på ett par sketcher från "Saturday Night Live" och är betydligt bättre än sitt rykte. Den är tvärtom riktigt rolig. Bara en sådan sak som att Richard Grieco dyker upp som sig själv är stor humor.
Vulgokomedin "Old school" (2003) är svagast i boxen. Ett gäng vuxna killar tvingas starta en studentförening för att få behålla ett hus. Jag är i samma ålder som Ferrell och Vince Vaughn och vet att vi är betydligt tramsigare och bättre på att festa än dagens 20-åringar, men som svensk är det svårt att relatera till amerikanska collegetraditioner - och det blir väl omoget emellanåt. Några inslag med Ferrell är dock jättekul.
"Anchorman - Legenden om Ron Burgundy" (2004) är Ferrells bästa film. Makalöst roligt om ett egotrippat nyhetsankare på 70-talet. Här får Ferrell blomma ut i full frihet. Han spelar även jazzflöjt. Men nu när jag såg om den, konstaterade jag att den som är roligast i filmen faktiskt är Steve Carell som extremt korkad meteorolog!
MANNAJA
BETYG: 3
WESTERN, 1977. Regi: Sergio Martino
I rollerna: Maurizio Merli, John Steiner
Bonus: Trailers, biografier, textintervju (Njutafilms)
DIREKT PÅ DVD. I videons barndom i början av 1980-talet, var det ett äventyr att gå in i en videobutik. Så många filmer - så få man hört talas om. Varannan film verkade vara italiensk, och vad gällde västern, var i princip alla italienska. "Mannaja" var utgiven på VTC med svart omslag och hade en varningstext på baksidan. Realistiska, otäcka scener utlovades - så självklart hyrde jag den för 25 år sedan. Tio år senare lyckades jag även köpa ett gammalt hyrexemplar, och nu har den äntligen kommit på dvd.
"Mannaja" är ytterligare en film som förekom i 80-talstidningen Scandinavian Film & Videos artikel om totalförbjudna filmer som fanns att hyra på video. I vanlig ordning fanns det inga större skäl att förbjuda filmen. Det här är en av de sista spaghettivästernfilmerna som gjordes, innan italienarna koncentrerade sig på skräck under några år. Det är en film i den trevliga genren "gyttjewestern" som inleddes med "Django" 1966, men stilistiskt påminner "Mannaja" mer om klassikern "Keoma"; mycket slow-motion och en kommenterande ballad av bröderna De Angelis. Prisjägaren Blade rider in i en gyttjig stad som lever i skräck. Engelsmannen John Steiner, en riktig terrorman från massor av italienska filmer, är en grym tysk i mantel. I italiensk anda måste hjälten torteras innan hämnden; Django fick sina händer krossade, Blade grävs ner upp till halsen ute i solen och får ögonlocken fastnaglade i pannan - han blir tillfälligt blind.
Det var längesedan jag såg "Mannaja" och jag trodde att jag skulle sätta en klar fyra i betyg. Men jag har blivit äldre och upptäcker en del brister i filmen. Den är bitvis saggig, handlingen är ofta dum och varifrån kommer musiken när can can-flickorna dansar? Men jag gillar den ändå, den är tuff och stämningsfull och den betydde en hel del för mig när den stod där på hyllan på Hvilans Video.
WILL FERRELL: THE WILL-ARIOUS COLLECTION
(Paramount)
!
På Youtube kan man hitta det föredrag, eller vad man ska kalla det, som Will Ferrell höll i Lund i somras. Fantastiskt roligt. Om man undrar varför Ferrell blev inbjuden till Lund, kan man skaffa den här boxen med tre av hans filmer.
"A night at the Roxbury" avskyddes av i princip samtliga kritiker när den kom 1998. Filmen bygger på ett par sketcher från "Saturday Night Live" och är betydligt bättre än sitt rykte. Den är tvärtom riktigt rolig. Bara en sådan sak som att Richard Grieco dyker upp som sig själv är stor humor.
Vulgokomedin "Old school" (2003) är svagast i boxen. Ett gäng vuxna killar tvingas starta en studentförening för att få behålla ett hus. Jag är i samma ålder som Ferrell och Vince Vaughn och vet att vi är betydligt tramsigare och bättre på att festa än dagens 20-åringar, men som svensk är det svårt att relatera till amerikanska collegetraditioner - och det blir väl omoget emellanåt. Några inslag med Ferrell är dock jättekul.
"Anchorman - Legenden om Ron Burgundy" (2004) är Ferrells bästa film. Makalöst roligt om ett egotrippat nyhetsankare på 70-talet. Här får Ferrell blomma ut i full frihet. Han spelar även jazzflöjt. Men nu när jag såg om den, konstaterade jag att den som är roligast i filmen faktiskt är Steve Carell som extremt korkad meteorolog!
MANNAJA
BETYG: 3
WESTERN, 1977. Regi: Sergio Martino
I rollerna: Maurizio Merli, John Steiner
Bonus: Trailers, biografier, textintervju (Njutafilms)
DIREKT PÅ DVD. I videons barndom i början av 1980-talet, var det ett äventyr att gå in i en videobutik. Så många filmer - så få man hört talas om. Varannan film verkade vara italiensk, och vad gällde västern, var i princip alla italienska. "Mannaja" var utgiven på VTC med svart omslag och hade en varningstext på baksidan. Realistiska, otäcka scener utlovades - så självklart hyrde jag den för 25 år sedan. Tio år senare lyckades jag även köpa ett gammalt hyrexemplar, och nu har den äntligen kommit på dvd.
"Mannaja" är ytterligare en film som förekom i 80-talstidningen Scandinavian Film & Videos artikel om totalförbjudna filmer som fanns att hyra på video. I vanlig ordning fanns det inga större skäl att förbjuda filmen. Det här är en av de sista spaghettivästernfilmerna som gjordes, innan italienarna koncentrerade sig på skräck under några år. Det är en film i den trevliga genren "gyttjewestern" som inleddes med "Django" 1966, men stilistiskt påminner "Mannaja" mer om klassikern "Keoma"; mycket slow-motion och en kommenterande ballad av bröderna De Angelis. Prisjägaren Blade rider in i en gyttjig stad som lever i skräck. Engelsmannen John Steiner, en riktig terrorman från massor av italienska filmer, är en grym tysk i mantel. I italiensk anda måste hjälten torteras innan hämnden; Django fick sina händer krossade, Blade grävs ner upp till halsen ute i solen och får ögonlocken fastnaglade i pannan - han blir tillfälligt blind.
Det var längesedan jag såg "Mannaja" och jag trodde att jag skulle sätta en klar fyra i betyg. Men jag har blivit äldre och upptäcker en del brister i filmen. Den är bitvis saggig, handlingen är ofta dum och varifrån kommer musiken när can can-flickorna dansar? Men jag gillar den ändå, den är tuff och stämningsfull och den betydde en hel del för mig när den stod där på hyllan på Hvilans Video.
Skrivet av Pidde Andersson 23 februari 2008 klockan 18:09
