THE INNER LIFE OF MARTIN FROST (Noble Entertainment)
Oj! Här hade jag onda aningar - och de besannades.
Som filmskapare är författaren Paul Auster mest känd för SMOKE och BLUE IN THE FACE. Jag har inte sett dessa sedan de gick på bio, men jag vill minnas att jag gillade dem trots en del pretentiösa drag.
Pretentiösa drag... Det märks att Auster är författare när man ser hans senaste verk, THE INNER LIFE OF MARTIN FROST (hemsk titel, förresten, vem kommer ihåg den?). På flera sätt. Dels sättet den är gjord på - och dels på handlingen.
David Thewlis spelar författaren Martin Frost som har lånat ett litet hus på landet av några vänner. Där tänker han vila upp sig och i lugn och ro skriva en novell på 25-30, högst 40 sidor.
Han börjar skriva - men när han vaknar nästa morgon, ligger en främmande kvinna bredvid honom i sängen; Claire spelad av Irène Jacob. Var kom hon från? Vem är hon? Hon beter sig ganska mystisk - men det bär sig inte bättre än att Martin blir kär i henne.
Nu börjar jag fundera över filmens story. Säg inte att detta är ännu en banal grej om att det vi får se spelas upp egentligen är novellen Martin skriver på. Eller något annat klyschigt.
Nej, riktigt så är det inte. Men mysteriets lösning är övernaturlig - och allt annat än tillfredställande. THE INNER LIFE OF MARTIN FROST är egentligen filmad teater; det förekommer bara fyra rollfigurer som rör sig i ett hus samt i kringgärdande natur. Replikerna är lite teatralt stolpiga liksom agerandet. Men i början funkar det. Jag får erkänna att jag gillade de första 35 minuterna. Men efter dessa minuter, börjar mysteriet att lösas och det blir korkat på ett sätt jag inte köper. Det blir löjligt. Visst, en fantasi en del kanske gillar - men man måste ha ganska mycket överseende. En irriterande rörmokare som vill bli författare dyker upp, och mot slutet trillar en ung tjej spelad av Paul Austers dotter Sophie upp. Tja, hon är väldigt söt.
Kåken Martin Frost hyr ser ut att ligga i södra Europa, kanske vid Medelhavet, av stilen att döma. Även naturen ser ut att höra hemma där. Irène Jacob är fransyska. Namnen i filmens förtexter är spanska och franska. David Thewlis är engelsman, men Martin Frost bor egentligen i New York. Jag fattade det som att han lånat en kåk i Europa. Men efter mer än halva filmen börjar de prata om att de befinner sig i USA. Märkligt. Eftertexterna rullar och sist står det att filmen är inspelad i...Portugal.
Enligt omslagets baksida är detta en thriller. Men är det en thriller man vill ha, lär man bli väääldigt besviken. Det är inte thriller när det här pretentiösa kärleksdramat. På omslagets baksida har man även lyckats översätta "novelist" - alltså "romanförfattare" - till "novellist"! Hi hi hi!
Mitt betyg är kanske lite väl snällt. 75% av THE INNER LIFE OF MARTIN FROST suger ganska kraftigt. Men eftersom jag gillade den första tredjedelen, höjer jag betyget ett snäpp.
Oj! Här hade jag onda aningar - och de besannades.
Som filmskapare är författaren Paul Auster mest känd för SMOKE och BLUE IN THE FACE. Jag har inte sett dessa sedan de gick på bio, men jag vill minnas att jag gillade dem trots en del pretentiösa drag.
Pretentiösa drag... Det märks att Auster är författare när man ser hans senaste verk, THE INNER LIFE OF MARTIN FROST (hemsk titel, förresten, vem kommer ihåg den?). På flera sätt. Dels sättet den är gjord på - och dels på handlingen.
David Thewlis spelar författaren Martin Frost som har lånat ett litet hus på landet av några vänner. Där tänker han vila upp sig och i lugn och ro skriva en novell på 25-30, högst 40 sidor.
Han börjar skriva - men när han vaknar nästa morgon, ligger en främmande kvinna bredvid honom i sängen; Claire spelad av Irène Jacob. Var kom hon från? Vem är hon? Hon beter sig ganska mystisk - men det bär sig inte bättre än att Martin blir kär i henne.
Nu börjar jag fundera över filmens story. Säg inte att detta är ännu en banal grej om att det vi får se spelas upp egentligen är novellen Martin skriver på. Eller något annat klyschigt.
Nej, riktigt så är det inte. Men mysteriets lösning är övernaturlig - och allt annat än tillfredställande. THE INNER LIFE OF MARTIN FROST är egentligen filmad teater; det förekommer bara fyra rollfigurer som rör sig i ett hus samt i kringgärdande natur. Replikerna är lite teatralt stolpiga liksom agerandet. Men i början funkar det. Jag får erkänna att jag gillade de första 35 minuterna. Men efter dessa minuter, börjar mysteriet att lösas och det blir korkat på ett sätt jag inte köper. Det blir löjligt. Visst, en fantasi en del kanske gillar - men man måste ha ganska mycket överseende. En irriterande rörmokare som vill bli författare dyker upp, och mot slutet trillar en ung tjej spelad av Paul Austers dotter Sophie upp. Tja, hon är väldigt söt.
Kåken Martin Frost hyr ser ut att ligga i södra Europa, kanske vid Medelhavet, av stilen att döma. Även naturen ser ut att höra hemma där. Irène Jacob är fransyska. Namnen i filmens förtexter är spanska och franska. David Thewlis är engelsman, men Martin Frost bor egentligen i New York. Jag fattade det som att han lånat en kåk i Europa. Men efter mer än halva filmen börjar de prata om att de befinner sig i USA. Märkligt. Eftertexterna rullar och sist står det att filmen är inspelad i...Portugal.
Enligt omslagets baksida är detta en thriller. Men är det en thriller man vill ha, lär man bli väääldigt besviken. Det är inte thriller när det här pretentiösa kärleksdramat. På omslagets baksida har man även lyckats översätta "novelist" - alltså "romanförfattare" - till "novellist"! Hi hi hi!
Mitt betyg är kanske lite väl snällt. 75% av THE INNER LIFE OF MARTIN FROST suger ganska kraftigt. Men eftersom jag gillade den första tredjedelen, höjer jag betyget ett snäpp.
HD satte den där ettan jag inte fick ur mig.
Skrivet av Pidde Andersson 24 augusti 2008 klockan 23:39
