torsdag 2 mars 2017

DVD: Drillbit Taylor

�terigen en film i kategorin "Hm, jag gissar att den h�r har g�tt upp p� bio men inte i Malm�, eller s� visades den en vecka n�r jag var bortrest och ingen annan s�g den heller."

Tre t�ntiga n�rdar till high school-elever mobbas av n�gra �ldre killar; riktigt elaka �ldre killar, i synnerhet deras ledare. De g�r till extrema �verdrifter vad g�ller mobbing och f�rnedring. S� n�rdarna beslutar sig f�r att anst�lla en livvakt. De har audition, och till denna kommer bland annat en viss Drillbit Taylor (Owen Wilson). Han utger sig f�r att vara kampsportsexpert, men �r egentligen en uteliggare som bara �r ute efter att lura ungarna p� pengar och prylar. Vilket han g�r.

För att kunna agera livvakt även när killarna är i skolan, utger sig Drillbit för att vara lärarvikarie. Då får han ihop det med en hott skolfröken. Och även om han först bara ville utnyttja pojkarna, visar det sig förstås att han egentligen är snäll och vill hjälpa pojkarna när det verkligen gäller. Trots att han, Drillbit alltså, egentligen är inkompetent på bodyguardfronten.

En av killarna bakom DRILLBIT TAYLOR är Seth Rogen, och detta är väl ett försök att göra en film i samma stil som Rogens tidigare alster, fast anpassad för en yngre publik. Det lyckas väl sådär.

Det största problemet är att DRILLBIT TAYLOR utspelar sig i något slags autentisk värld, vår egen verklighet och inte en flängd Monty Python- eller TITTA VI FLYGER!-värld. Detta innebär att jag inte accepterar mycket av det som händer i filmen. De grejor som mobbarna gör med nördarna skulle aldrig funka i den här världen. Bland annat. Det finns även en del andra irritationsmoment som stör helheten lite för mycket. Men i övrigt är det här trevligt och harmlöst.

Jag gillade i synnerhet det omoraliska slutet. Killarna ger nämligen igen handgripligen på sina mobbare! Inget fjant om att tala dummingarna till rätta och att de ångrar sina gärningar. Nej, de åker helt enkelt på stryk å det grövsta! Jag har alltid tyckt att det är synnerligen tillfredställande att se filmer om folk som ger igen med besked. Det är väl en motreaktion på alla mjäkiga, vänsterorienterade barnprogram jag tvingades se på TV när jag växte upp på 1970-talet.












Skriven: 2008-10-28