torsdag 2 mars 2017

Bio: Rachel Getting Married

...Jag kan ge mig fan på att den här filmen kommer att få höga betyg i flera tidningar. Det här är nämligen en sådan där film man "ska" tycka om.
RACHEL GETTING MARRIED är regisserad av Jonathan Demme, som ju är mest känd för NÄR LAMMEN TYSTNAR och som började karriären utmärkt med CAGED HEAT och CRAZY MAMA. Det senaste decenniet har han mest gjort filmer som snabbt glömts bort. Det lär även RACHEL GETTING MARRIED göra. 
Manuset är skrivet av Jenny Lumet, dotter till Sidney - men att kalla det för manus är nog att ta i. Jag gissar att det handlar om ett detaljerat synopsis. Filmen handlar om den dysfunktionella Kym (Anne Hathaway), en före detta modell som åker in och ut på rehab. Nu checkar hon ut för att närvara vid sin systers bröllop. Även resten av familjen och släkten är lätt dysfuntionell och hatisk. Kym älskar att ställa till med scener. Hon lider även av ett trauma, en gång när hon var stenad vaktade hon sin lillebror, men klantade sig och ungen dog. I princip går alltså filmen ut på att vidriga människor bråkar och skriker i 111 minuter. 
...Och det kan de väl få göra - om det handlat om människor man känner för. Det gör man inte här. Alla är genuint osympatiska. Varför ska jag engagera mig i den trasiga, jobbiga Kyms liv? 

Redan förtexterna gav mig onda aningar. De är fula - fast sist bland skådespelarna nämns Roger Corman, Demmes gamle mentor. Och så kommer första scenen - en statisk scen där Kym och två andra sitter och pratar lätt krystat och smått teatraliskt. Och det är filmat med skakig handkamera! Resten av filmen skakar ännu mer, och man har troligen enbart använt befintligt ljus. Ett par klipp är dessutom väldigt gryniga. Vidare känns det som om Demme inspirerats av den franska vågen på 50-talet, då vissa regissörer klippte bort allt onödigt, som att folk går i trappor eller öppnar dörrar - för det är rätt ryckigt på ett "konstnärligt" sätt.
Detta är Jonathan Demmes version av Dogma 95 - och jag har länge hoppats att Lars Von Triers irriterande PR-idé är död och begraven. Jag misstänker även att ungefär 75% av dialogen är improviserad. Det babblas konstant och precis alla scener är för långa, och många klipp och scener är totalt onödiga. Under bröllopsfesten på slutet får man se folk som festar och dansar i en evighet. Under hela filmen hålles det även en fruktansvärd massa tal. När jag tyckte att filmen snart borde vara slut, tittade jag på klockan och konstaterade att det var en hel timme kvar.
Och Roger Corman? Var var han? Jo, under bröllopet på slutet sitter han i bakgrunden bland gästerna och videofilmar. Han skymtar i två sekunder. Även gamla Wonder Girl Debra Winger, hon från EN OFFICER OCH EN GENTLEMAN, är med, men i en större roll. Hm, jag kände knappt igen henne.
RACHEL GETTING MARRIED känns som en betydligt sämre version av FESTEN. Det finns inget större existensberättigande för den här påfrestande smörjan. Men trots detta tror jag alltså att många kritiker kommer att dela ut höga betyg och prata om hur viktig filmen är och hur Kyms person berör.
Fast det är ju intressant att notera hur de hela tiden försöker få Anne Hathaway att se sliten och sunkig ut. Det går väl inte sååå bra.








(Biopremiär 5/12)
Tja, vad var det jag sa? DN och Svenskan är förvisso lite återhållsamma och sätter treor, men Jan Aghed fläskar till med en fyra i sin långa, hyllande recension i Sydsvenskan. Huga!
Skrivet av Pidde Andersson 4 december 2008 klockan 14:26

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar