...Fast vid närmare eftertanke - vi befinner oss i ett land där den här typen av film inte alltid gått hem i stugorna och ofta automatiskt klassats som skräp. Så det är inte säkert att så många svenskar sett eller känner till filmen. Och när dagens ungar ser nyinspelningen och jätteroboten Gort (som dock nu är namnlös) fäller den berömda repliken, kommer en del att tänka "Oj, han citerade Bruce Campbell i ARMY OF DARKNESS!" - om de nu är tillräckligt gamla för att komma ihåg denna film. ARMY OF DARKNESS, alltså.
Den här gången är det Keanu Reeves som är Klaatu, mannen från rymden som landar på Jorden med ett viktigt budskap: Rymdens Förenade Galaxer, eller vad de nu kan tänkas heta, har kommit fram till att mänskligheten är av ondo, medan Jorden behövs. Därför måste mänskligheten utplånas. I princip kommer alltså med ett pacifistiskt budskap - om än ett konstigt sådant. Människorna är dumma och bara dödar och förstör. Väck med dem.
Efter att nervösa soldater skadeskjutit Klaatu som kommer ut ur rymdgloben iförd en rymddräkt gjord av moderkaka (pluspoäng!), blir det Connelly som får ta hand om- och hjälpa Klaatu. Lite jakter och destruktion följer.
Jennifer Connelly är förstås alltid bra - denna både förtjusande vackra och utomordentliga aktris kan lyfta de flesta filmer. Även om jag fortfarande först och främst tänker på henne som ung tonåring i Dario Argentos PHENOMENA när jag hör hennes namn. Och vad ska man säga om Keanu Reeves? Med risk att låta förutsägbar, men han är till sin fördel som stel och uttryckslös utomjording.
Första halvan av THE DAY THE EARTH STOOD STILL är bra. Ja, den är riktigt bra. Tung, ödesmättad stämning, och tankarna gick inte bara till originalet, utan till 50-talsscience fiction rent allmänt, till serietidningar som EC:s Weird Fantasy med mera. Det är riktigt spännande.
Men... En bit in i andra halvan börjar det haverera. Connellys förhållande till sin fosterson - spelad av Will Smiths småäckligt söte unge - börjar kännas väl klyschigt och banalt, med klyschiga och banala dialoger dem emellan. Handling och repliker slår över och THE DAY THE EARTH STOOD STILL förvandlas i det närmaste till ett pekoral. Trots att specialeffekterna tilltar, börjar tempot sagga, och slutet känns som ett enda stort antiklimax. Var det här allt?
Synd. Det kunde ju ha blivit så bra. Och jätteroboten Gort - som här är riktigt jättelik - är ju alltid cool.
(Biopremiär 12/12)
Det blev tvåor i DN, HD och Svenskan, medan Michael Tapper på Sydis var gentil och satte en trea. Notera att Gentele på SvD skrivit fel titel på originalet och felciterar den berömda repliken! Recensionen i Smålandsposten saknar betyg, men är inte särdeles positiv.
Skrivet av Pidde Andersson 10 december 2008 klockan 17:48
